”Man vet inte om man har jobb eller inte”
I augusti förra året fick Eva-Lena Ahlm tillbaka sitt jobb på Volvo i Eskilstuna.
– Jag var glad att komma hit igen. Det kan jag säga, förklarar hon. Men …
Företaget visstidsanställde henne. Nu har hon fått förlängt tre eller fyra gånger med två månader i taget. Eva-Lena Ahlm och hennes närmaste kolleger vet vad den nya osäkra arbetsmarknaden betyder.
– Man accepterar visstiden i början, men det blir tråkigt i längden. Man vet inte om man har arbete eller inte, säger hon.
Eva-Lena Ahlm arbetar på Volvo Construction Equipment i Eskilstuna. Anläggningen syns från motorvägen. Med stora bokstäver står skrivet: More care. Built in.
De anställda i fabriken tillverkar växellådor, axlar och axelkåpor till företagets lastmaskiner och dumprar. Hon och hennes arbetskamrater arbetar med bearbetning av axelkåpor.
Krisen slog hårt. En dryg tredjedel – 270 metallarbetare – sades upp. När det vände uppåt anställde företaget nästan bara på visstid och anlitade inhyrd personal. Mellan 60 och 70 av de visstidsanställda har fått fast jobb.
Nu är 22 personer visstidsanställda och runt 50 inhyrda.
– Fast jobb innebär trygghet. Utan fast arbete är man ingen, säger Eva-Lena Ahlm.
Som visstidsanställd får hon inte betald semester i förskott som de som är tillsvidareanställda.
Hon har viss förståelse för företaget. Det ekonomiska läget har varit osäkert, men nu tycker hon gott att Volvo kan ge dem som fortfarande är visstidsanställda fasta anställningar.
Hennes två närmaste arbetskamrater är inhyrda och båda är visstidsanställda hos bemanningsföretaget Uniflex.
– Det här är ett jobb och så länge jag har ett jobb ska jag inte klaga, säger Henry Campos, som tidigare arbetat på samma ställe men anställd av Volvo.
Naturligtvis vill han hellre ha en fast anställning och helst på Volvo, men det skulle också funka med tillsvidare på Uniflex. Jobb är det viktiga.
– Nu känns det så osäkert. Jag vet inte om jag får förlängt. Det tycker jag ä r dåligt.
Henry Campos har arbete fram till den 19 april. Efter det vet han inte och han vet inte heller när han ska få besked.
Även Tommy Zaja har varit Volvoanställd. Han ställde krav på att få komma till Volvo för att ta anställningen på Uniflex. Nu är han visstidsanställd hos bemanningsföretaget i sex månader.
– Det här är inget man suktar efter, men man tar de möjligheter som finns att komma in på Volvo, säger han.
Han känner sig utelämnad som bemanningsanställd. Tommy Zaja tror att risken är stor att han flyttas bort från Volvo om han gör något misstag.
Bo Karlsson Löfroth är sekreterare i verkstadsklubben. Han berättar att han brukar dra på munnen åt den stora texten på fabriken yttervägg. Och han tänker att det där med More care i alla fall inte gäller anställningsformer.
– Visstid och bemanning har inte funnits i samma utsträckning tidigare. Nu har det utgått ett påvligt påbud från Göteborg om 20 procents flexibilitet. Den nivån är vi fortfarande långt under, säger han. Och tillägger att han har känslan av att företaget utnyttjar den höga arbetslösheten.
Han kan se en förklaring i att Volvo fick mycket kritik i krisens början när företaget sa upp mycket fastanställd personal – medan Scania slapp det. Detta eftersom Scania redan före krisen hade en stor del visstidsanställda vars anställningstid bara löpte ut.
Bo Karlsson Löfroth vill hellre att företaget flexar med övertid och säger upp folk än tar in inhyrda och anställer på visstid. Han vill också ha tillbaka systemet med permitteringslön och att anställda kan vara kvar och utbilda sig.
– Nu blir det tystare på jobbet. Folk vill inte säga något förrän de är fastanställda. På det här viset tappar facket en hel generation unga.
Han pekar också på att jobbets innehåll måste förändras för att kunna ha den flexibilitet som Volvo eftersträvar. Arbetsmomenten måste vara enkla för att visstidare och inhyrda snabbt ska komma in i jobbet. Och då blir effekten att en del slutar för att de enkla jobben är tråkiga.
Och då finns det behov att få in fler snabbt i allt enklare arbeten, resonerar han.
– Industrin vill rekrytera folk, men när företagen gör så här framstår industrijobben som mindre intressanta.
Klubben på Volvo i Eskilstuna har inget lokalt avtal om inhyrning och om visstidsanställda, men den förhandlar om vilka personer som ska få jobb och hur länge.
– Bemanningen är fortfarande en mbl-fråga.
Till IF Metalls kongress i juni har klubben skrivit en motion med krav på att begränsa möjligheterna att visstidsanställa och att facket ska ha större inflytande över inhyrningen.