Kanske säger det något om socialdemokratins kris att jag vid åsynen av Håkan Juholt på fick en glädjechock. Jag trodde inte mina ögon. En politiker som inte är en klon right out of broilerfabriken, som pratar och ser ut som en som vanlig människa, som möter journalister med eget språk och personlighet. Plötsligt fylldes cyberrymden av ordet mustasch då Juholt ser så mediekonstigt normal ut att till och med högprofilerade feminister, som agerar gårdvarar för rätten att inte få sitt utseende kommenterat, var tvungna att uppmärksamma ansiktsbehåringen. Och jag myste vid tanken på den hejdundrande kontrastfest som kan uppkomma när denne mustaschkarl i debatt ställs mot Fredrik ”Iskalla killen” Reinfeldt.

Ursäkta att jag låter galet överentusiastisk men jag trodde aldrig jag skulle få uppleva dagen när förnyelse på riktigt verkar precis så möjlig som den är nödvändig.

Den senaste månadens opinionssiffror är talande. I det vacuum som uppstod efter Mona Sahlins fall ökar väljarnas stöd för Socialdemokraterna precis som partiet tidigare fått rekordsiffror när man underlåtit att precisera sin politik. Slutsats: Så länge partiet förhåller sig passivt kan väljarna leva i förhoppningen att socialdemokratin utgör ett tydligt alternativ till den borgerliga politiken. När sedan partiet agerar grusas genast förväntningarna och väljarna känner att de lika gärna kan rösta borgerligt.

Alliansen har en tydlig formulerad vilja att rädda jobben och välfärden med skattesänkningar. Hur knasigt bakvänt och illa fungerande den borgerliga arbetslinjen än är så innebär den för väljarna trots allt en linje. Hur det socialdemokratiska alternativet ska se ut antyddes av Expressens enkät till partidistrikten med frågan i vilken riktning sossarna med Juholt och Jämtin i spetsen bör gå – 85 procent svarade vänster! (16 mars 2011)

Risken är dock stor att den efterlängtade kursändringen går i kvav då de socialdemokratiska marknadskramarna måste belönas med viktiga politiska poster bara för att hålla ihop partiet. Om du går i psykoterapi får du veta att det är närmast livsfarligt för en människa att stoppa konflikter och trauman under mattan. Det samma gäller väl även partier, så varför måste ledande socialdemokrater debattörer och politiker leva i förnekelse och förtränga höger-vänster-slitningarna inom socialdemokratin i stället för att göra rent hus och se sanningen i vitögat?

Sossehögern har varit med om att bygga om välfärdsstaten Sverige till en marknadsplats och därför förlorat både val och förtroende. De representerar en sådan liten minoritet av befolkningen att de kan bli folkpartister utan att det skulle märkas någon skillnad.

Ja, jag vet att jag kommer att bli besviken, men jag är så svältfödd på goda nyheter att just nu är Håkan Juholt too god to be true.