Det går inte längre att skylla på annat
Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt, så att egentligen har det nog inte hänt.
Så sade Tage Danielsson år 1979, i sin berömda monolog ”Om sannolikhet”. Kärnkraftsfrågan debatterades i Sverige, och olyckan i Harrisburg skulle bortförklaras med att den var osannolik. Och nog inte heller så farlig. Och så var det en gammal reaktor.
Ändå röstade sammanlagt 78 procent av svenskarna för en mer eller mindre snabb avveckling av kärnkraften, i folkomröstningen 1980. Kanske för att människor insåg att även en liten sannolikhet för en samhällsskapad katastrof är för stor.
Eller kanske för att de insåg att sannolikheten trots allt inte behöver vara så liten. 1986 hände det igen, i Tjernobyl; en mycket värre olycka än i Harrisburg. Och just nu händer det i Fukushima.
Tjernobyl kunde skyllas på nedgången sovjetisk teknik. Fukushima kan skyllas på den stora jordbävningen. Och 2006 var det en rad mänskliga misstag som, med lite mer otur, kunde ha lett till en härdsmälta i svenska Forsmark. Parallellen med Fukushima är solklar, sade en svensk kärnkraftsexpert i tisdagens Dagens Nyheter.
Alltid är det något. Och det spelar ingen större roll vad det är. Säkerheten är inte 100-procentig, och kan rimligen inte heller bli det.
Precis som många insåg i folkomröstningen. Enligt Linje 2, som vann mycket knappt över det mest kärnkraftskritiska alternativet Linje 3, skulle kärnkraften vara avvecklad senast 2010. Det vill säga förra året – när riksdagen i stället beslutade om att tillåta utbyggnad av kärnkraften.
Visst, man kan invända att ett 30 år gammalt beslut inte borde få bakbinda politiken för all framtid. Men resultatet av en gammal folkomröstning, där medborgarna engagerade sig brett och frågan debatterades grundligt, borde bara kunna upphävas genom en ny folkomröstning. Definitivt inte på det sätt som skedde 2010: genom ett dåligt förberett riksdagsbeslut, där regeringen (inte precis för första gången) fick kritik av lagrådet för bristfälligt beredningsarbete.
I Tyskland demonstrerade 40 000 människor mot kärnkraften redan i helgen som gick, så fort olyckan i Japan var känd. Och den tyska högerregeringen, som annars är kärnkraftsvänlig, har faktiskt beslutat sig för att direkt stänga sju reaktorer tillfälligt. I Sverige har det hittills inte protesterats särskilt mycket. Inte heller har regeringen visat några tecken på att vilja ompröva sin politik.
Men det måste göras. Man måste stödja utveckling av förnybar energi, och effektivisering. Om det inte görs, får man helt enkelt ställa om till ett samhälle där mindre energi används. Hellre det än ett samhälle där lite slarv när som helst kan räcka för att orsaka decennier av lidande.
