Vilket värde har vi arbetare egentligen?

Arbetarrörelsens självständiga skyltfönster, Folkteatern i Göteborg, satsar i år på temat ”Arbete”. Först ut är Brechts Heliga Johanna från slakthusen i regi av Melanie Mederlind. Historien om Jeanne d’Arc förlagd till Chicagos köttmarknad under depressionsåren.

Det är en mångbottnad undergångshistoria. Frälsningssoldaten Johanna Dark tilldelar Gud äran att få röja upp i skiten. I sina fåfänga försök att medla mellan den lidande massan därnere och parasiterna däruppe ”som tar kål på sig själva med sin grymhet och girighet” offrar hon sitt liv.

Johanna uppmanar oss att reflektera. Tankens godhet måste åtföljas av goda handlingar. Oreglerad kapitalism har aldrig byggt goda, jämlika samhällen. Den gemensamma kampen är nödvändig, även om den inte lyckas.

Marknadsekonomin år både vår tids motor och gissel, något som redan Brecht upptäckte. I Heliga Johanna visar han oss eländet, vreden och hopplösheten.

Regin är lekfullt kreativ. Den ödsliga scenen nästan tom på rekvisita, i mörka färger. Kören på fyrtio personer helt klädd i svart. I några moment flödar ett skarpt ljus som kontrast. Inte minst då kören stiger upp från avgrunden efter paus, med ett da capo på ”Internationalen”. Liksom i Noréns Orestien förekommer ett ymnigt snöande. Johannas brödaktiviteter med publiken indikerar Brechts omtalade Verfremdungseffekt, liksom det lite godtyckliga bruket av mikrofon, megafon, projiceringar och talkörer.

Anders Granell gör köttkungen Mauler, en despot som tar intryck och krossas. Men den som äger det rymliga scenrummet är självklart Sanna Ingermaa Nilsson. Jag är övertygad om att detta är hennes största stund i karriären. Hennes agerande personifierar den avskalade renhet som är Lars Noréns ideal.

Förnyad aktualitet har pjäsen fått, enligt Folkteatern, i efterdyningarna av senaste finanskrisen. Som anställd i ett av landets största serviceföretag, vill jag också lägga till: den ökande obalansen på arbetsmarknaden.

Vilket värde har vi arbetare egentligen? Investeringar i maskiner prioriteras framför egentligen lönsam personalvård. I Heliga Johanna drömmer de totalsynkade slaktarna om att helt rationalisera bort arbetskraften. Och köttkungens assistent demonstrerar sitt förakt. ”De fattiga är dåliga människor.”

Mats Hallberg