Kärlekens nätverk

Även om kärleken är nog så intim så bygger den nätverk – och samhällsstruktur.  Fackfigurer faller för varandra och arbetsgivare blir kära i företagare. Eller vad som nu är höna och ägg. För Johan och Marléne Lindholm, som båda arbetar för Byggnads, var gemensamma värderingar en del i fallet för varandra.

Inte ska väl LO-Tidningen!?

Så reagerade flera personer ur LO:s förbundsledningar när vi frågade om vem som lever med vem. Någon tyckte det vore mer intressant att titta på en ”vanlig” arbetsplats ute i landet.

Inget LO-förbund har en policy om relationer på jobbet. IF Metall har som praxis att en privat relation inte får påverka negativt. Hur man nu vet det? Förbundet vill varken bekräfta eller dementera uppgifterna om vilka som lever tillsammans. På Kommunal får kära inte jobba på samma enhet.

Det finns ju två sidor av kärleksmyntet. Först den självklara. De flesta av oss tillbringar större delen av vår vakna tid på en arbetsplats och vi har något gemensamt i att ha sökt oss dit. Sedan blir inte alla kära i varandra, men det kan öka chansen/risken.

I toppen av näringslivet tycks bara den självklara sidan finnas. Det sociala arvet är väl sällan så tydligt som hos Wallenbergs, Stenbecks, Kamprads, Perssons eller Rausings. Familjeföretag är accepterat, nästan lite tjusigt. Nedärvda pengar.

Sedan finns den mer oklara sidan. Som blir extra knepig i demokratiska organisationer. Ett kärlekspar, en slags pakt, tvingar alla att förhålla sig till besvärliga begrepp som jäv, korruption och beroende. Som en ombudsman på LO sa: ”Alla är ihop med alla inom arbetarrörelsen och därför är det svårt att ta sig in i S för den som inte har kontakter.”

Det gäller knappast bara arbetarrörelsen. Landet leds till exempel av herr Reinfeldt samtidigt som ett av Stockholms hetaste politiska områden, hälso- och sjukvård, leds av fru Reinfeldt.

Och så är man tillbaka på den självklara sidan. Att folk faller är ju än mer givet i en politisk rörelse där man delar vilja, synsätt, kanske till och med brinner. Gemensamma värderingar brukar vara ett standardsvar på frågan varför människor blir kära.

När Johan Lindholm, Byggnads andre ordförande, får frågan om han är gift med Marléne Lindholm på Byggettan, som också var Johans arbetsplats fram tills i somras, svarar han med stolthet: jajamänsan.

Och på nästa fråga, om vi kan ses för en intervju om kärlek på jobbet, är svaret: Visst, inga problem.

Johan och Marléne Lindholm är väl medvetna om kärleksmyntets sidor. När de, med varsin färsk skilsmässa i ryggsäckarna, fann varandra i Bygg­ettans lokaler i Solna var han chef för den avdelning som hon länge jobbat på. När de bestämde sig för att flytta ihop var det dags att komma ut formellt. Johan kallade till enhetsmöte.

– Jag inledde med att vi inser att det kan innebära problem, säger Johan.

Gensvaret blev blandat. Ingen missunnsamhet, men oro. Främst från ledningshåll.

– Det är deras uppgift, säger Johan.

Själva hade de uppdelningen klar. När de kliver in på jobbet var de två kollegor. När de kom hem hustru och make.

– Att vara extremt tydlig med sina två roller är nog ett måste för att få acceptans, säger Marléne Lindholm.

Uppgörelsen innebar att aldrig äta lunch eller fika ihop, inte heller prata privata saker på jobbet. På konferenser sov han med sina kollegor, hon med sina. Johan, som hade personalansvar, tog upp deras förhållande i utvecklingssamtalen med de anställda. En annan chef fick ta lönesamtal med Marléne.

– Man kan inte lönesätta sin fru. Då börjar det verkligen bli problematiskt, säger Johan.

Det är omgivningens reaktioner som avgör, anser han.

– Man blir ju vaksam på signaler, man ser inte alltid själv något man är mitt i. Blir det ramaskri måste man överväga om det överhuvudtaget går. Då skulle en av oss antagligen behövt byta jobb.

Marléne säger att hon ”kanske är för mycket sådan”, en som alltid tänker steget före.

– Det hände ju att arbetskompisar frågade var Johan var. Mitt svar var alltid ”ingen aning”. Jag visste när han skulle komma hem, inte var han var eller vad han gjorde. Och det gjorde jag för att inte bli utsatt på jobbet. För extra granskad blir man.

Men med fem söner från tidigare äktenskap, två jobb, fackligt och politiskt engagemang slank en och annan logistiklösning igenom på arbetstid.

– Klart jag pratar privata saker på jobbet. Men jag är noga med att det är mitt liv jag pratar om, inte vårt. Fast det är klart, hans namn dyker upp ibland. Han finns ju i mitt liv.

– Schyst, muttrar Johan.

Det har nu gått nio år sedan de ”träffades” som de uttrycker det, trots att de gått om varandra i flera år innan dess. De verkar fortfarande nyförälskade: interna blickar, skratt, den ena fyller i när den andra tappar en tråd.

– Det finns mycket positivt också. Att det inte är jobbigt att en reser mycket eller går på möten. Det finns förståelse när man delar värderingar och vill vara med och påverka. Vi kan stötta och vara varandras bollplank, säger Johan.

Förutom att vara handläggare på Byggettan är Marléne ordförande för LO:s sektion i Huddinge och aktiv S-politiker i kommunen. Johan lämnade Byggettan i somras när han valdes till Byggnads andre ordförande.

– Jag slappnar av lite mer nu, säger Marléne.

– I längden hade det inte varit bra för vare sig oss eller omgivningen om vi fortsatt att jobba tillsammans. Då hade vi väl blivit en institution till slut, avslutar Johan.

Kanske kan vi aldrig räkna med total insyn i hur beslut fattas, inte ens i en demokrati. I en sådan vill vi inte heller förbjuda starka känslor som kärlek.
Men en sak är säker: Att vara tydlig och öppen om sitt förhållande på jobbet är en förutsättning för att ”inte stöka till det” som Ulf Strandberg från Arbetsmiljöverket uttryckte sig i första delen i den här serien.
För, som det grönländska ordspråket lyder: Om man förtiger ett spöke växer det sig större.

Charlotta Kåks Röshammar
journalist gift med Martin Röshammar, journalist.

Sandra Lund
journalist och statsvetare, sambo med Victor Åström, statsvetare och handläggare på Naturskydds­föreningen.