Motståndarna gör sin egen fas 3

Föreningen Salo, Sveriges anställningslösas lands­organisation, är motståndare till jobb- och utvecklingsgarantin – och tar samtidigt emot 40 människor i fas 3. Det är en paradox.

– Vi är mot systemet – men vi arbetar i systemet för att erbjuda folk ett alternativ. Vi är inte vinstdrivande, säger ordföranden Henrik Lund.

Liz Andersen är placerad på Salo i fas 3. Hon har många års erfarenhet av samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder på längden och tvären. Det mesta har varit slöseri med tid. Nu har hon hamnat rätt – och har just fått veta att hon ska bort om några månader.

Det är ännu en paradox.

Hon fick beskedet när Arbetsförmedlingen kom på besök i förra veckan. Dagen efter besöket skickade hon ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt för att tala om att hon inte vill bli tvångsförflyttad.

”Det här är det enda ställe där jag känner mig uppskattad för min kompetens och min person”, skriver hon.

Hon var en av de första som kom i juli 2009. Då flyttade Salo, en proteströrelse som inte accepterar att människors värde mäts enbart i pengar, in i sina första lokaler. De låg i kommersens högborg – Hageby centrum, Östergötlands största shoppingcentrum.

Ibland är tillvaron full av paradoxer.

Det var en strapatsrik tid i varma, dammiga och bullriga lokaler, granne med en byggarbetsplats. I början var det mycket skura och städa. Och möblera. Det stod några bord och stolar i lokalerna. Det var allt.

Den första tiden ägnades åt att ragga ihop möbler och datorer. De nya medarbetarna och Salos medlemmar bidrog så gott de kunde. Det räckte en bit på vägen men det krävdes en del inköp också.

– Jag tog av mina sparpengar för att vi skulle komma i gång, berättar Henrik Lund.

I dag tar Salo hand om 40 medarbetare (ordet deltagare är bannlyst) i fas 3, 22 i Norrköping och 18 i Malmö. De sköter administration, medlemsvård, opinionsbildning och utåtriktad verksamhet. Liz Andersen redigerar föreningens tidskrift Vision och Balans, och har lärt upp fler i konsten.

Salo bildades i Norrköping 2004. A:et står för anställningslös. Arbetslös är för snävt. Salo riktar sig till alla som står utanför arbetsmarknaden på hel- eller deltid – arbetslösa, sjuka, förtidspensionerade, studerande och dem som arbetar deltid.

Som mest har Salo haft 250 medlemmar. Föreningen är starkast i Norrköping och Malmö, men har medlemmar även på andra håll. Målet är att bli rikstäckande.

Före fas 3 fanns kontoret hemma hos ordföranden Henrik Lund. Rikskansliet i Norrköping och lokalkontoret i Malmö har byggts upp med fas 3-pengar. Salo i Norrköping flyttade till nya lokaler i centrum förra våren. Norrköpings kommun subventionerar hyran.

Ideologin till trots var det inte svårt att ta beslutet att bli anordnare. På våren 2009 var flera av eldsjälarna i föreningen själva på väg in i fas 3.

– Då ställde vi oss frågan: Ska vi acceptera en situation där Arbetsförmedlingen föser oss fram och tillbaka när vi kan bli anordnare själva? Vi beslöt att dra i gång ett projekt, berättar Henrik Lund.

Fas 3 kräver handledare. Salo anställde sin ordförande Henrik Lund och vice ordföranden Dan Hedlund. De har nystartsjobb. Enligt styrelsebeslut är lönen 23 300 kronor i månaden, det lägsta belopp som ger högsta a-kassa. När fas 3 startade i Malmö på våren 2010 anställdes ytterligare två handledare där.

Deltagarna i fas 3 får 65 procent av lönen, högst 680 kronor per dag, i aktivitetsstöd om de är med i a-kassan – annars får de socialbidrag. 680 kronor om dagen blir 13 600 kronor i månaden i februari – knappt 15 000 kronor andra månader. Skatten är högre än för löntagare och utbetalningarna mer nyckfulla. I värsta fall hinner räkningarna förfalla innan pengarna har kommit.

Salos styrelse har diskuterat fria busskort åt fas 3-deltagarna. Det föll på skatteregler. Mer friskvård – gym, bad och spinning – är på gång. Deltagare som föreläser på öppna möten får lön för det. Te och kaffe på arbetsplatsen är gratis.

Salos mål är att klara sig utan fas 3-pengar och starta projekt som kan bli självbärande. Ett kretsloppshus med egen odling och restaurang är en idé, tidskriften en annan. Till att börja med letar Salo efter andra bidragsgivare än Arbetsförmedlingen.

Men det är långt kvar.

– Människor som är långtidsarbetslösa behöver längre startsträcka. Jag skulle önska att myndigheterna tog hänsyn till det. Vi har utvecklat arbetsmetoderna sakta men säkert, säger Henrik Lund.

Liz Andersen fyller 60 i år.

– Mitt enda hopp att få ett jobb är att vi lyckas skapa någonting själva, anser hon.

Därför vill hon inte bli förflyttad i juli, när två år har gått. Så ser reglerna ut, men de har inte tillämpats än och många politiska beslut om jobb- och utvecklingsgarantin har fattats i sista minuten.

För Salo har striden har bara börjat. På torsdag kommer Claes-Göran Nilsson, sektionschef på Arbetsförmedlingen, till Salo för att möta deltagarna. Deras engagemang kan tas som ett kvitto på att ett mål har uppnåtts.

– Vi sysslar inte med förvaring. Vi ska bedriva en verksamhet som är utvecklande, som människorna själva uppfattar som meningsfull, betonar Henrik Lund.