Utbildning under krisen gav lysande växellådor

Malin Särnefors deltog i utbildning på jobbet under krisens korttidsveckor. Hon är nöjd, förutom att vissa moment kände som kvarsittning.

Kvaliteten på Scanias växellådor är bättre än någonsin. Det beror på att de anställda bättrade på sina kunskaper och arbetssätt under krisen.

Robert Eriksson, chef för växellådstillverkningen, ser en direkt koppling mellan utbildningen av de anställda och att antalet fel vid tillverkningen halverats.

– Det här handlar om en utvecklad kompetens, säger han.

Under krisen valde Scania att inte säga upp någon av de fast anställda.

Det slöts också två olika krisavtal med facken. Båda innehöll förkortning av arbetstiden medan det ena även innebar en lönesänkning.

Trots den förkortade arbetstiden hade de anställda inte jobb hela arbetstiden och det öppnade för utbildning på arbetstiden. Grundidén var att hälften arbetade medan resten studerade.

I studieplanerna fanns både kärnämnen som svenska, matematik och engelska men även ritningsläsning och robotprogrammering. Alla förväntades delta i undervisningen som utgick från företagets produktionsmetoder – Scania Production System.

IF Metalls klubbordförande Johan Järvklo säger att det fanns mycket starka reaktioner mot lönesänkningen under det första krisavtalet. Samtidigt tycker han att syftet med kompetensutvecklingen var bra – att rusta de anställda för framtiden.

– Men jag hade gärna sett ett delvis annorlunda innehåll och att det funnits möjlighet för var och en att utveckla sina grundkunskaper.

Produktions- och logistikdirektör Anders Nielsen berättar att Scania i Sverige sammanlagt hade 5 000 personer i utbildning. Han tycker att krisavtalen och utbildningsinsatserna fungerade bättre än han vågat tro.

– Det fanns en entusiasm och trygghet bland de anställda. Och vi kunde reagera mycket snabbt på den ökade efterfrågan genom att gå tillbaka till femdagarsvecka.

Mikael Rönnqvist testar och reparerar de färdiga växellådorna.

– Efter utbildningen har jag kunnat göra förbättringar i jobbet och jag är bättre på att hitta fel, säger han.

Han deltog i undervisningen om produktionssystem och säger att det var mycket lärorikt. Dessutom gillar han att han fått djupare kunskaper om tillverkningen, och han hade flera aha-upplevelser när han begrep hur de olika delarna i arbetet hänger ihop.

Men han tyckte också att det var jobbigt att sitta still så länge. Det hände att han somnade.

– Företaget borde inte ha agerat annorlunda. Kurserna var klockrena och behövdes verkligen, säger han.

Malin Särenfors kom tillbaka från sin mammaledighet för två månader sedan. Under sin graviditet arbetade hon korttidsvecka och deltog i utbildning på jobbet. Ur sitt skåp tar hon fram utbildningsmaterialet. Hon berättar att det gick ut på att tillsammans hitta bästa arbetssätt, och de var ute i produktionen och provade och utvecklade sina nya idéer.

Malin Särenfors visar ett papper – en avvikelserapport. Den ”uppfanns” under utbildningen och hon tycker den är så bra. Den är ett utmärkt sätt att hitta och rätta till fel i växellådstillverkningen.

– Det var mycket klagomål på utbildningen, men jag tycker det överlag var bra förutom att det ibland kändes som kvarsittning när vi repeterade avsnitten alldeles för många gånger, säger hon.

Teknikarbetsgivarna och facken på riksnivå diskuterar olika lösningar med permitteringslön, som ett sätt att möta nästa kris. Det finns olika slags lösningar, men en grundidé är att staten betalar de anställdas lön eller en del av deras lön för att arbetsgivarna ska låta bli att säga upp folk.

På Scania anser både fackets Johan Järvklo och företagsledningens Anders Nielsen att något sådant behövs.

– Varsel är ett trubbigt instrument. Förändringen ligger nio månader bort i tiden och det skapar ett trauma i organisationen, säger Anders Nielsen.

Han ser gärna ett system där det statliga stödet knyts till krav på utbildning av personalen. Dessutom vill han ha centrala och lokala avtalade lösningar för att möta en nedgång i efterfrågan.