Traditionens makt är stark när LO byter ordförande. Kretsen där nästa ledare söks är begränsad. Erfarenhet av fackligt arbete på mycket hög nivå är normalt en förutsättning för att kvala in bland kandidaterna.

Men den här gången kan rekryteringen och valet bryta mönstret. Den kommande ledarens förmåga att skapa publikt intresse för facket och framgångsrikt delta i eller leda det offentliga samtalet betonas av allt fler – framför omfattande fackliga kunskaper.

Vad det betyder i slutändan återstår att se. Men kretsen där sökarljuset sveper fram blir onekligen större än vid tidigare tillfällen. Då har successionsordningen varit mer eller mindre självklar och dramatiken därför begränsad.

För att friska upp minnet något: Wanja Lundby-Wedin var klar kronprinsessa under lång tid före LO-kongressen 2000 då hon valdes. Hon hade varit en del av den högsta fackliga ledningen sedan 1994.

Hennes företrädare var Bertil Jonsson som klev in i rampljuset då Stig Malm tvingades lämna sitt uppdrag december 1993. Bertil Jonsson var vid tillfället andre ordförande.

Stig Malm hade vid sin avgång haft ordförandeuppdraget i tio år. Och han var heller ingen rookie när han valdes utan, etablerad som en av de ledande inom Metall och därför ett naturligt val.

När nu valberedningen skannar av kandidatmarknaden är förbundens ledningar samt representanterna i LO-styrelsen ändå givna sammanslutningar att söka i.

En slutlig kandidat till det finaste jobb en arbetargrabb kan få, hämtad utanför den inre cirkeln – är fortsatt en högoddsare. Men, som sagt, den här gången kan både valberedningens arbete och kongressens val av ordförande överraska.

Att Wanja Lundby-Wedin lämnar sitt uppdrag nästa år har varit känt allt sedan kongressen 2008 då hon omvaldes för sista gången. Hon faller för åldersstrecket – 60 år – 2012 och kan därför inte väljas om.

Spekulationerna i medier handlar alltid om ett och samma namn – IF Metalls ordförande, Stefan Löfven. Sannolikheten för att han kandiderar är emellertid nära noll, enligt samstämmiga uppgifter till LO-Tidningen.

Skälen är enkla. Makt och inflytande över löner och villkor är större som Metallordförande än som LO-ordförande. Positionen som ledare för det enskilt största industrifackförbundet inom LO har också gett honom en stark ställning visavi politiken. Platsen i socialdemokratins innersta har han också redan.

I dagsläget finns ingen uttalad favorit till att efterträda Wanja Lundby-Wedin. Att första vice ordförande och tillika LO:s avtalssekreterare, Per Bardh, är ett starkt kort är en självklarhet. Men förbunden kan tänkas vilja behålla honom i rollen som avtalssekreterare – och då saknas en given tronpretendent.

Ulla Lindqvist, i dag andra vice ordförande, faller för åldersstrecket under nästa kongressperiod och kan därför bara bli aktuell för en kortare period om valberedning och kongress så vill. Och då handlar det med stor säkerhet om en fortsättning i samma funktion som i dag.

Mest spännande i dagsläget är därför signalerna till valberedningen från förbunden. Innebär den kommande kravspecifikationen att de edsvurna under Hans Tillys ledning slutligen fastnar för en outsider?

Tommy Öberg