S måste lyfta fram det som förenar
Under julen läste jag första delen av Kjell Östbergs Olof Palme-biografi, ”I takt med tiden”, som sträcker sig fram till år 1969. Det var verkligen intressant, inte minst för att det dök upp oväntade paralleller till nutiden.
Det gällde framför allt 1950-talet. Socialdemokraterna gjorde sämre val än tidigare. Partierna tävlade om att utlova skattesänkningar, och det talades om ideologiernas död. Socialdemokratin tycktes vilsen och trött, kanske hade man suttit vid makten för länge? funderade Tage Erlander. I den socialdemokratiska idédebatten pekade man på hur det materiella välståndet tycktes tränga undan solidariteten. Folk blev upptagna med sina bostadslån och sina tv-apparater.
Många likheter med dagens situation, alltså. Men ur de här insikterna växte den generella välfärdspolitiken fram. Välfärdspolitiken och socialförsäkringarna utformades på ett sätt som gjorde att de allra fattigaste fick gemensamma intressen med etablerade arbetare, och med tjänstemän. Mycket riktigt blev valet 1960 ett succéval för Socialdemokraterna. Och under 1960-talet fortsatte antalet medelklassröster för partiet att öka, utan att stödet inom arbetarklassen minskade.
Exakt detta behöver socialdemokratin göra nu, och gärna ännu bättre. Det som högeralliansen, liksom borgerliga partier i andra länder, har lyckats göra på senare år är att konstruera en allians mellan medelklassen och de riktigt rika och mäktiga. Genom påståenden om motsättningar mellan ”dem som jobbar” och ”dem som inte jobbar” – och genom en konkret politik som kortsiktigt gynnar dem som för tillfället har jobb och hyfsat med pengar.
Men under ytan finns intressegemenskapen mellan arbetare och tjänstemän kvar. Socialdemokratin, och de övriga rödgröna, måste lyfta fram verkliga samhällsproblem, som förenar stora grupper. Ett sådant problem är ofriheten när det gäller arbetstider.
Marika Lindgren Åsbrink, en av dem som ger hopp om socialdemokratins framtid, skrev om det på sin blogg i förra veckan. Ofrivillig deltid drabbar främst LO-medlemmar, men också många TCO-anslutna. Obekväma arbetstider och delade turer, som äter upp hela dagar, är mycket vanligt inom Kommunal. Inom TCO är det framför allt övertidsarbete som är problemet.
De borgerliga partiernas ”lösningar”, som rutavdrag och mer pengar till privat konsumtion för höginkomsttagare, är inte bra. Det håller nog den stora majoritet svenskar, som enligt undersökning efter undersökning tror på solidaritet och ett starkt välfärdssamhälle, egentligen med om.
