Allvarligt sjuka tvingas till socialen

Fotamputerade diabetiker. Cancersjuka. Schizofrena. Den grupp som är långvarigt beroende av socialbidrag fylls nu på av sjuka som inte längre kan få ersättning från sjukförsäkringen.

– Jag tror att alla som ser vad vi hittar blir rätt chockade.

Margareta Ridderstedt, första socialsekreterare vid försörjningsenheten i Borlänge kommun, deltar i Sveriges Kommuners och Landstings kartläggning av de sjuka som måste leva på socialbidrag.

Kartläggningen, som ska redovisas i februari, ska ge en klarare bild av två grupper.

Den första är de långvarigt sjuka som är ”nollklassade” hos Försäkringskassan, det vill säga saknar sjukpenninggrundande inkomst, och därför inte kan få sjukpenning vad läkarintyget än säger.

Den andra är personer som har haft ersättning från sjukförsäkringen, men inte får det längre på grund av den nya, striktare bedömningen av arbetsförmågan och de fasta tidsgränserna för hur länge man kan få ersättning.

– De här grupperna har kommunernas socialförvaltningar väldigt svårt att hjälpa. De har läkarintyg som visar att de är sjuka, så vi kan inte ställa krav på dem, förklarar Leif Klingensjö, utredare vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

– Därför vill vi få klarhet i hur många de är, vad de kostar och vilka behov de har.

Den första gruppen, de nollklassade, är en betydande del av alla som får socialbidrag, uppskattningsvis 20 procent. Här finns till exempel personer med medfödda funktionshinder och långvarigt sjuka utlandsfödda som aldrig har tagit sig in på arbetsmarknaden. En del har haft socialbidrag i över tio år.

– De är allra längst ner i samhället, säger Leif Klingensjö. De lever på en mycket låg ekonomisk nivå, och de har en sjukdom.

Kommunerna befarar nu att denna skara ska utökas med personer ur den andra gruppen: långvarigt sjuka som utförsäkras. Bland dem finns omkring 2 000 personer som har fått tillfällig sjukersättning på garantinivå, men saknar sjukpenninggrundande inkomst och alltså inte kan få sjukpenning även om de nu helt saknar arbetsförmåga.

I tre kommuner – Borlänge, Halmstad och Hässleholm – går socialsekreterare igenom de båda grupperna, person för person (kommunerna har valts ut därför att de har bra statistik). Deras kartläggning ska redovisas i februari – men redan nu tonar en mörk bild fram.

Margareta Ridderstedt, som svarar för genomgången av de nollklassade och utförsäkrade i Borlänge, ger några exempel på vilka människor som nu hänvisas till socialbidrag:

• En funktionshindrad person som har haft aktivitetsstöd (alltså sjukersättning för unga) i sju-åtta år, behöver ledsagare för att klara sig och en så kallad god man för att tillvarata sina intressen.
• En svårt diabetessjuk med amputerade fötter. Skulle teoretiskt sett kunna klara ett anpassat arbete några timmar per dag, får därför inte ersättning från sjukförsäkringen.
• En ryggskadad som har haft tillfällig sjukersättning, blivit utförsäkrad och deltagit i så kallade arbetslivsintroduktion. Han är medicinskt färdigbehandlad och har ”ställt upp på allt samhället begärt”, men Arbetsförmedlingen anser att han inte kan arbeta. Nu är han sjukskriven på nytt – men saknar sjukpenninggrundande inkomst, och får alltså ingen sjukpenning.
• En cancersjuk som nekas permanent sjukersättning eftersom det inte är säkert att sjukdomen är dödlig, och arbetsförmågan alltså kan tänkas återkomma.

Listan kan förlängas med personer som har medfödda funktionshinder och aldrig har haft ett vanligt arbete, utan på sin höjd varit i så kallad daglig sysselsättning i kommunens regi. Här finns också psykotiska personer, exempelvis manodepressiva och schizofrena.

– En provkarta på elände, sammanfattar Margareta Ridderstedt.

I Hässleholm, där varje socialsekreterare går igenom ”sina” nollklassade och utförsäkrade, ger en av socialsekreterarna liknande uppgifter.
Hon pekar på att psykiskt sjuka personer, i en del fall självmordsbenägna, har utförsäkrats, hänvisats till Arbetsförmedlingen – och sedan stängts av från ersättning då de inte dykt upp på avtalade möten.

Det rimliga, anser Margareta Ridderstedt, är att de personer det handlar om får sin försörjning genom socialförsäkringen. Socialbidrag är ju tänkt som en tillfällig lösning, högst tre månader.

När de sjuka nu hänvisas till socialbidrag måste de göra sig av med alla tillgångar. De får inte ha en make eller maka som har inkomst. De måste lämna in en ny ansökan och gå igenom en ny prövning varje månad.

– Man kan inte vara i det yttersta skyddsnätet länge och ha det bra, säger Margareta Ridderstedt. Men de här personerna ser ut att bli kvar hos oss. Jag förstår inte hur de ansvariga har tänkt.