Regeringen och Sveriges kommuner och landsting har kommit överens om nya statliga extrapengar för rehabilitering. Även beteendeterapi via internet ska omfattas.

Avsikten med den statliga rehabiliteringsgarantin är att fler sjuka ska få rehabilitering, och öka sina chanser att börja arbeta igen. Garantin innebär att landstingen får extrapengar för varje patient som behandlas med några utvalda, bevisat effektiva metoder.

Sedan rehabiliteringsgarantin sjösattes den 1 januari 2009 har den gällt för två grupper: dels personer med långvarig smärta i rygg och nacke, dels personer med lättare psykiska problem som utmattningsdepression och ångest.

De här diagnoserna står nämligen för en stor del av sjukskrivningarna – och det finns bevisat effektiva metoder för rehabilitering.

När det gäller värk i rygg och nacke omfattar garantin så kallad multimodal rehabilitering, alltså en kombination av fysisk träning och påverkan av patientens beteende och attityder. I fråga om de psykiska diagnoserna är det kognitiv beteendeterapi (KBT) som ger rätt till statliga pengar. Enkelt uttryckt riktar KBT in sig på att påverka patientens tankemönster.

Inga ytterligare diagnoser kommer att omfattas av garantin 2011. Det beror på att utvärderingen av hur rehabiliteringsgarantin fungerat hittills inte är klar.

Däremot ska en ny form av behandling – KBT- via internet – börja omfattas av garantin någon gång under andra halvåret 2011. Det är en förändring som Sveriges kommuner och landsting (SKL) har drivit i förhandlingarna med regeringen om rehabiliteringsgarantins utformning.

–     KBT via internet har bevisad effekt, säger Anna Östblom, handläggare vid SKL som deltagit i förhandlingarna.

–     Effekten är i stort sett lika god som med KBT i grupp eller individuellt. Och med hjälp av internetbaserad KBT kan vi nå nya grupper. Vi tror att den här behandlingen passar särskilt väl för unga och för män, som inte söker hjälp vid depression i samma utsträckning som kvinnor.

Regeringen satsar en miljard kronor på rehabiliteringsgarantin 2011, vilket är samma belopp som 2010. Men jämfört med i år, då landstingen har fått använda en ganska stor del av pengarna för att bygga upp rehabiliteringsresurser (till exempel utbilda personal i KBT), ska mer gå till själva behandlingen.