Skadad av jobbet – men rut-vd:n svär sig fri

Papperslösa Seyoum Emawayish fick svåra frakturer i båda handlederna när hon ramlade på sitt städjobb. Förutom bestående men riskerar hon att skickas från Sverige utan ersättning från försäkringen och med en ouppklarad lönetvist.

– Jag var helt frisk då jag kom till Sverige, och nu fungerar inte mina händer. Hur ska jag kunna försörja mig?

– Att det skulle vara så här i Sverige. Det trodde jag inte. I andra länder kanske, men Sverige … upprepar papperslösa Seyoum Emawayish.

För tre år sedan kom hon till Sverige från Etiopien.

Två gånger sökte hon asyl, men båda gångerna fick hon avslag. 
I väntan på Migrationsverkets beslut hade hon rätt att jobba. Den 1 oktober förra året anställdes hon på städbolaget Balanzen i Stockholm.

– Jag var jätteglad. Jag skulle få lön och inte jobba gratis som på de två praktikplatserna jag hade haft, säger Seyoum Emawayish.

När hon anställdes sa hon till arbetsgivaren att hon troligen skulle få avslag på sin andra asylansökan. Hon behövde därför hitta ett jobb. Förhoppningen var att senare få ett tillstånd som arbetskraftsinvandrare.

Skulle hon bara lyckas ha kvar sitt arbete i fyra år skulle hon sedan kunna söka ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Städföretaget var positivt till idén.

– De ville verkligen att jag skulle jobba åt dem.

– Jag sa aldrig nej till något även om det var ett hårt arbete. Jag tyckte att vd:n var snäll mot mig, hon visste att jag inte hade någon familj eller vänner här.

Från och med december förra året fick Seyoum Emawayish inte längre stanna i Sverige. Men det gjorde hon ändå och blev därmed en så kallad papperslös. Men hon fortsätter att jobba för Balanzen utan att meddela arbetsgivaren.

Hennes lönespecifikationer visar att hon fick ut mellan 9 000 och 14 000 kronor i månaden efter skatt.
Men, enligt Seyoum Emawayish, behövde hon jobba mycket hårt för lönen.

– Det kunde ta åtta timmar att städa en trappuppgång, men jag fick ofta betalt för bara sex timmar.

– Jag jobbade tre timmar gratis varje dag, säger hon.

Men varför klaga? Lönen tickade in även om hon slet väldigt hårt. Hon hade tack vare städbolaget fått en chans att stanna i Sverige.

Den 8 juni i år ändras allt.
Seyoum Emawayish städade i Liljeholmen, i samma trappuppgång som Balanzen har sitt kontor.

Plötsligt rycker hon till och faller handlöst ner för trapporna. Några sekunder senare ligger hon i trappan. Det blöder från näsan och munnen, men värst är smärtan i handlederna.

Två allvarliga frakturer konstaterar sedan akutläkaren på Södersjukhuset. Stålskenor har opererats in i hennes handleder och än i dag kan hon knappt böja sina händer. Att bära något som väger mer än ett kilo är uteslutet.

– Jag jobbade förr som bilmekaniker och använde mina händer hela tiden. Nu har jag så ont att jag inte kan göra någonting, säger Seyoum Emawayish.

Efter olyckan vänder hon sig till det fackliga centrumet för papperslösa för att få hjälp eftersom städfirman inte hade anmält olyckan till sitt försäkringsbolag.

Balanzens vd heter Lina Paciello.

Hon är en av dem som i medier och demonstrationer försvarat rut-avdraget och dess fördelar. Hon har ofta talat om att branschen måste bli seriösare.

När Almega 2007 tog fram skriften Hemmets hjältar – en vit bok om hemservicebranschen fanns Lina Paciello med och berättade om hur hushållstjänsterna räddade familjefriden.

Dessutom sitter hon i styrelsen för Intresseföreningen för hushålls­nära tjänster, som bland annat har till mål att göra branschen seriösare.

Seriös är dock inte det ord ombudsman Bengt Sandberg på Fastighets avdelning i Stockholm tänker på då han hör företagsnamnet Balanzen.

Det är han som förhandlar med företaget.

– De är så oseriösa att det är pinsamt, säger han.

– När förhandlingen började inledde Lina med att beskriva hur oseriös städbranschen var och hur osund konkurrensen var. Hon sa att hon inte hade råd att teckna kollektivavtal.

Enligt facket är företaget skyldigt Seyoum Emawayish lön och obetalt ob-tillägg motsvarande drygt 52 200 kronor. Företaget har inte anmält olyckan till försäkringsbolaget, vilket inneburit att Seyoum Emawayish inte heller har kunnat få ut några försäkrings­pengar.

Det har också visat sig att företaget dessutom har gjort sig skyldigt till ett lagbrott som kan leda till böter. Allvarliga olyckor måste anmälas till Arbetsmiljöverket, vilket inte gjorts.

Att olyckan inte anmäldes dit förklarar Lina Paciello med att hon inte har fått in läkarintyg som beskriver hur allvarlig skadan var. Dessutom trodde hon att det räckte med att anmäla till Försäkringskassan.

– Det är första gången någon av mina anställda råkar ut för en olycka. Jag har ringt en massa olika instanser. Från Skatteverket, Försäkringskassan, Migrationsverket fick jag svaret att de inte visste hur fallet skulle hanteras eller att ärendet var avslutat.

– Det blir en jättesvår situation som papperslös, man faller mellan varenda stol.

Lina Paciello säger att hon aldrig skulle ha behållit Seyoum Emawayish som anställd ifall hon fått reda på att hon inte längre hade tillstånd att arbeta.
– Hon var inte ärlig mot mig. Vi kan inte ha någon anställd som inte har alla sina tillstånd i ordning.

Fackets lönekrav trodde hon var utagerade eftersom hon inte har fått förhandlingsprotokollet, säger hon, och att någon anmälan inte har skickats in förklarar hon med att det var oklart om någon försäkring gällde.

Hon förnekar också att hon under förhandlingen sagt till facket att hon inte ville teckna kollektivavtal eftersom det var så svårt att konkurrera på en oseriös marknad.

– Nej, det har jag absolut inte sagt. Däremot har jag sagt att jag inte tror på Fastighets som organisation, säger hon.

Som så många gånger förr står fackets ord mot arbetsgivarens.

Seyoum Emawayish kan inte annat göra än att vänta. Att jobba klarar hon inte med sina skadade händer.

Hon väntar på en uppgörelse mellan fack och arbetsgivare, hon väntar på att hennes handleder ska läka, vilket de kanske aldrig gör.

En eftermiddag står hon huttrandes vid Fridhemsplans tunnelbanestation.

– Min framtid ser mycket mörk ut, säger hon.

– Jag kan inte jobba längre. Jag har inga pengar och vet inte var jag ska bo. Nu flyttar jag mellan olika bekanta men när jag inte längre har några pengar att betala dem så vet jag inte var jag ska ta vägen.

Det är minus elva grader.