Jag har funderat på att gå ur. Om man nu kan det.

Vår svenska statsreligion.

Överallt möts själar. Förstår varandra precis. Så där gudomligt, utan förklaringar. Det som ska förstås förstås.

Den heliga boken handlar om kärlek. Jag bläddrar i den ibland. Det är fint förstås. Allt där är så fint.

Men också stelt. En sådan tilltro och tillbedjan till innehållet, inte bordsbön men närapå.

De käraste vännerna till bords är kryddorna. Som de kan göra underverk.

Ändå känner jag mig inte hemma, bland musslor, marulk, mathavre och lättrimmad torsk. Lite suovas (lättrökt renytterlår)? Kycklingfond och chipotle (rökt chili). Glaserade rotsaker, udonnudlar, laxloin (den tjocka delen av laxfilén, utan skinn).

Dopfunten i marmor, där mortlas såsen, för smaken. Grovhacka, finfräs, långkoka. Strö lingon som glada färgprickar.

Ett liv tog en ny vändning, en vän följde en ny diet.

Tack för din tro på den här boken, läser jag i förordet till den heliga boken: Kärlek, timjan och oliver. Anna Bergenström, vilka recept.

Man sugs med. Och kokbokhyllan fylls på. Glenn Strömberg, var fotboll hans grej? Och musik Isaac Hays? Nej, då: kokböcker.

Alltså det går inte att gå ur helt. Mat måste ju alla ha.

Men som mat.

Inte som religion.

Den där medlidande blicken när det blev fryspizza som söndagsmat.

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta.” Säger Jesus enligt Bibeln.

Citatet handlar väl både om brutna bröd som räcker, men också om tro och religion som livskraft.

Kanske är det bildliga också ett mål också för vår matreligion; äta några mängder är det ändå inte tal om. Vad säger den personliga tränaren då?

Jag såg en sax häromdagen. Tror det var då jag bestämde mig för att klippa banden. Den hade fyra skär. Fyra knivar parallellt, kunde klippa bladpersilja, timjan, vad du vill från lilla örtagården i ett enda klipp.

Det är inte den överdrivna julmaten jag vänder mig mot. Inom matreligionen byter man dessutom gärna julbordet mot trerätters med finvin.

Och inte måste väl människor gå i kyrkan eller bekänna sig till en viss religion.

Men risken är att vi roar oss själva till döds där med slipad kniv och designad skärbräda.

Jag tror jag tar en enkel burk sill till lunch och hoppas på ett samtal om något viktigt.

”Ty jag ska stärka trötta själar, och alla utsvultna själar ska jag mätta”. Som det står i Bibeln. (Jer. 31:25)