Exit jobben och väljarna (s)
Stark konjunktur men arbetslösheten består, är rubriken till Svenskt Näringslivs nya framtidsprognos.
Trots bättre ekonomi skapar alliansen alltså inga jobb.
Men kanske spelar det ingen roll för styrkan mellan blocken.
I en mycket intressant utvärdering av Socialdemokraternas politik menar Lunda-ekonomerna Tony Johansson och Josef Taalbi nämligen att Socialdemokraterna redan för länge sedan tappade greppet om sysselsättningen. Därmed förlorade de så småningom också väljare.
De första stegen mot detta nederlag togs redan vid 90-talskrisen, anser de.
Vad var det då som hände?
Något som inte hände var att vi skapade för generös a-kassa, enligt Tony Johansson och Josef Taalbi.
De visar att under 2000-talets första hälft hade Danmark mycket generös ersättning från a-kassan och Japan mycket låg. Men båda hade samma nivå på arbetslösheten.
Omvänt hade Spanien mycket hög arbetslöshet och Chile mycket låg. Men båda hade samma nivå på a-kassan.
De finner att bara en slutsats kan dras ur alla fakta i ämnet. Ersättningsnivåerna kan aldrig förklara arbetslösheten.
Men vad är det då som har orsakat denna oförmåga hos regeringar, inte bara den svenska, att minska arbetslösheten?
Den huvudanledning som nämns är att produktiva långsiktiga investeringar har sjunkit i hela västvärlden. I stället har de snabba klippens tid vältrats över oss.
Och om företagen inte satsar på produktiva investeringar skapas inte heller långsiktigt stabila jobb.
För Sveriges del syns denna utveckling tydligt. Värdet av alla maskiner, fastigheter och annat som behövs för att långsiktigt driva företag, det vill säga värdet av alla produktiva investeringar, har minskat samtidigt som arbetslösheten har ökat.
Att vi nu har en riksbank som till varje pris vill få ned inflationen har bidragit till denna förändring. Viljan att genast slå ihjäl all inflation gör att Riksbanken höjer räntan för snabbt.
Det gör att växande företag som behöver mycket kapital för långsiktiga investeringar får det allt svårare. De snabba klippens mästare, riskkapitalbolagen, lever dock gott på detta sakernas tillstånd.
Och då ökar också arbetslösheten. Tyvärr är det här en trend i hela västvärlden och något som ett enskilt land som Sverige haft svårt att stå emot.
Men trots detta, vad kan en regering göra som verkligen vill minska arbetslösheten, i stället för att ständigt skylla på a-kassan?
En logisk väg är att satsa ännu mer på forskning och utveckling och stöd till spirande produktiva företag.
Men Tony Johansson och Josef Taalbi konstaterar också att om kostnaderna för jobbskatteavdraget i stället skulle ha lagts på den offentliga sektorn så skulle arbetslösheten sjunka till de nivåer som rådde i slutet av 1980-talet, alltså runt 2 procent!
Visst skulle de som redan har ett jobb då inte få sitt jobbskatteavdrag.
Men vid sidan av att främja investeringar är det ändå en faktauppgift som den regering bör ta till sig som verkligen menar allvar med att minska arbetslösheten.
Tony Johanssons och Josef Taalbis analys borde vara obligatorisk läsning för alla som nu diskuterar vänsterns framtida väg.