Hur arbetar man systematiskt för att uppnå jämställda löner? Mikael Gustafsson, 29-årig väktare, skyddsombud och projektanställd på Transport i Stockholm, var en av ett 80-tal deltagare på Diskrimineringsombudsmannens utbildning i frågan i går.

Vad lärde du dig?

– Mycket. Ju mer man lär sig desto mer kan man granska. Enligt vårt kollektivavtal ska arbetsuppgifter styra lön, om man är värdetransportör eller stationär väktare till exempel. Om jag har en arbetsuppgift som är lika som en kollega som jobbar på annat håll i landet då ska vi ha samma lön.

– Man får inte särbehandla någon genom att ge den högre lön för att den har en annan ålder. Det ska vara erfarenhet i så fall, men då måste det stå tydligt uttryckt. Helst ska parterna diskutera kriterier men arbetsledare bestämmer. Men de ska ha kriterier som ska kunna uppvisas. Alla ska veta vad som gäller.

Är det inte så hos er?

– En del har tillägg som inte står i anställningsbevisen. Arbetsgivaren kan ta bort dem när de vill. Det kan vara för att de tycker att personen är extra kompetent, eller ställer upp och jobbar när som helst. Men det regleras redan i kollektivavtalet genom jourbestämmelser. Whistleblowers blir inte belönade med tillägg om man säger så.

Skiljer tilläggen mellan kvinnor och män?

– Det kan jag inte säga. Men av dem som har extra tillägg som jag känner till på min arbetsplats så är inga kvinnor. Å andra sidan är kvinnor underrepresenterade i branschen.

Vad ska du försöka förändra tillbaka på jobbet?

– Jag tänker kolla om de har en handlingsplan för löner. Jag är ganska säker på att de inte har det. Antingen får de höja allas löner, eller göra en policy för tillägg. Det blir nog svårt att motivera den högre lön som vissa mellanchefer gett till en del. Och sådan orättvisa leder till dålig arbetsmiljö i slutänden.

Fakta

Arbetsgivare med 25 anställda eller fler ska enligt diskrimineringslagen genomföra en lönekartläggning som ska ligga till grund för en handlingsplan för jämställda löner. Enligt diskrimineringslagen ska planen uppdateras minst vart tredje år.