”Det stora problemet med arbetsmiljön är oseriösa arbetsgivare”
Arbetsmarknadsministern med fackligt arbete i Polisförbundet i ryggen vill arbeta för att minska utanförskapet och göra arbetslivet mer hållbart även för den som inte klarar hundra procent.
Smartare sanktioner och snabbare reaktioner – så ser arbetsmarknadsminister Hillevi Engströms recept mot arbetsmiljöproblem ut.
Jag trodde du inte var så mycket för lagstiftning.
– Nej, lagstiftning ska vi absolut ha. På brott ska följa straff. Den som bryter mot arbetsmiljöregler ska märka det. Arbetsmiljöbrott är dock inte de mest prioriterade för rättsväsendet.
– Problemet på arbetsmiljöområdet är inte lagstiftningen utan efterlevnaden.
Skärpta straff för arbetsmiljöbrott?
– Snarare smartare sanktioner. Utan tydliga sanktioner skulle vi till exempel ha betydligt fler döda i trafiken.
– När jag åkte långfärdsbuss för ett tag sedan sa busschauffören till oss att ta på oss bältena, annars kunde vi få böter. Först tänkte jag: Gud så korkat. Men sen insåg jag att det är så vi fungerar.
Tog du på dig bältet då?
– Jag hade det redan på.
Hur är dagens sanktioner osmarta?
– Min bild är att det händer ingenting under en lång period och sedan kommer ett kraftigt vite, när olyckan har hänt. Vi måste ingripa tidigare. Om någon springer på ett tak utan skyddsutrustningen ska påföljden vara omedelbar och arbetsgivaren ska veta att nästa gång går det till åtal.
– Vi har en pågående utredning som leds av Per Virdesten i den här frågan.
När vi träffar Hillevi Engström har det gått tre dagar sedan självmordssprängningen i kvarteret intill arbetsmarknadsdepartementet. Det blir naturligt att prata med den före detta polisen om helgens händelse.
– Jag var på Drottninggatan strax efter smällen, kom ut från en restaurang klockan halv sex och skulle till departementet men det var avspärrat.
– Min första känsla var att jag inte trodde det skulle kunna ske i Sverige.
Tänkte du då på dina gamla kolleger?
– Ja, polisyrket är världens roligaste och svåraste jobb. Allt det man gör påverkar andra människor så tydligt, bara genom ens sätt att vara.
Saknar du polisjobbet?
– Ja.
Du slutade din poliskarriär som ombudsman på Polisförbundet. Vad var det som gjorde att du blev fackligt aktiv?
– Viljan att förbättra för dem som jag jobbade med. Är man inte chef är det ett bra sätt att engagera sig.
Någon särskild fråga som du brann för?
– Kvinnliga polisers möjligheter att göra karriär och att bli behandlade på ett schyst sätt.
Lyckades du?
– Rent konkret lyckades jag i alla fall för egen del. Jag sökte en tjänst där de sa att de inte ville ha några kärringar, men jag protesterade och fick jobbet till sist. Polisvärlden hade ett tufft klimat för kvinnor, men det har blivit mycket bättre.
Apropå din fackliga bakgrund – är arbetsgivarna mer misstänksamma och facken mer positivt inställda till dig som minister?
– Nej, det har jag inte märkt. Men möjligtvis är det så att jag har en större förståelse för hur partsförhållandena fungerar.
Din företrädare Sven Otto Littorin hade ett något kyligt förhållande till arbetsgivarparterna, har du ärvt den relationen?
– Nej, jag håller inte med om att det var så. Min uppgift är att lyssna på båda parter och inte gynna någon särskild sida, och också lyssna på dem som arbetar men inte är engagerade.
Socialdemokraterna tappar stöd och LO tappar medlemmar. Arbetarrörelsen är i kris. Som moderat; ser du då positivt på försvagningen av LO?
– Nej, jag tycker att den svenska modellen är bra och den förutsätter starka parter.
Är det knepigt att förhålla sig till LO, som har så stark anknytning till Socialdemokraterna?
– Jag skulle önska att LO hade en mer förutsättningslös inställning till politiken, liksom TCO och Saco har. Men min uppgift är att lyssna till LO:s medlemmar. De är lika viktiga för mig som till exempel Sacos medlemmar.
Nämn tre viktiga områden inom arbetsmarknadspolitiken?
– 1. Utanförskapet – de som står längst från arbetsmarknaden, i både hög- och lågkonjunktur, till exempel funktionshindrade, ungdomar, utlandsfödda. Där har varje regering, oavsett färg, misslyckats.
– 2. Ett arbetsliv som är mer hållbart. Pressen på ekonomin och det mänskliga lidandet som det innebär att människor stämplas ut som ickeönskvärda är oacceptabel.
– 3. Jämställdhetsfokus – det är möjligen det som skiljer mig från min företrädare, att jag vill bära med mig ett sådant fokus i alla frågor.
Dina viktigaste frågor handlar mycket om arbetsmiljö och jämställdhet. Är det då inte ett problem att regeringen lade ned Arbetslivsinstitutet så att vi vet allt mindre om arbetsmiljöfrågorna.
– Det stora problemet med arbetsmiljön i Sverige är oseriösa arbetsgivare, inte bristen på forskning. Vi vet väldigt väl vad som orsakar sjukdomar och olycksfall. Till exempel är asbests skadeverkningar kända sedan mycket länge, ändå utsätts fortfarande människor för asbest.
– Det vi behöver nu är möjligen forskning om hur den psykosociala pressen påverkar människor. Forskningen har i alltför hög grad varit inriktad på typiskt manliga problem som tunga lyft och kemikalier.
Du brukar säga: Vi tror på den svenska modellen. Samtidigt är 25 moderata riksdagsmän för en uppluckring av las, enligt en enkät i tidningen Lag & Avtal – vilka är då ”vi”?
– Jag företräder regeringen som är väldigt tydlig på den punkten. Och Moderaterna har ett stämmobeslut om las.
Pågår det en lobbying inom Moderaterna så att frågan kan komma upp igen på nästa stämma?
– Nej, jag upplever ingen lobbying. När man sätter sig in i frågan och förstår så ser man att Sverige har i det stora hela ett fungerande anställningsskydd. Vi kunde ställa om snabbt i en krissituation.
– Jag vill föra en politik som hjälper människor till jobb, inte en som gör det lätt att bli av med dem.
Fakta
Ålder: 47 år.
Familj: Sambo och två vuxna barn.
Senast lästa bok: 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.
Facklig karriär
Ordförande i lokala polisföreningen, huvudskyddsombud, ombudsman i Polisförbundet 1996.
Politisk bana
Riksdagsledamot (M) 2002.
Ordförande i arbetsmarknadsutskottet 2008-2010.
Jämställdhetspolitisk talesperson för M.
Arbetsmarknadsminister 2010.
Varför polis?
”Ett yrke där man kan göra skillnad.”
Färdig polis 1983, kom in på juristlinjen också, men valde att bli polis, bland annat för att hon var så fysiskt vältränad just då.
Varför Moderaterna?
”Det var inte helt givet. Jag gjorde en research. Moderaterna hade en tro på människan – ett kan-själv-parti.”