Den första samnordiska arbetarlitteraturkonferensen sedan 70-talet avhölls i förra veckan på Lunds Universitet. Forskningsinläggen avlöste varandra i forcerad takt – föreläsarna fick endast en kvart på sig och kom ofta med viktiga kompletteringar under de efterföljande diskussionerna.

Åsa Arping visade hur samtida författare som Flygt, Alakoski och Linderborg beskriver klass genom att betona frågor om status, smak och respektabilitet, ”snarare än kampen för det dagliga brödet”. Arping menar, liksom sociologen Beverly Skeggs, att de som bryr sig om respektabilitet oftast är de som inte anses respektabla: i ansträngningarna att inte igenkännas som arbetarklass framkommer klass som tydligast.

Anker Gemzøe diskuterade barnskildringarnas framträdande plats i nordisk arbetarlitteratur. En del av förklaringen är författarnas professionalisering – att de lockas tillbaka mot barndomen när de vill förmedla erfarenheter av den klass de har lämnat.

Apropå arbetarlitteraturens försvagade ställning i skolundervisningen framhöll Gun Malmgren att klassperspektivet aldrig har varit särskilt framträdande i skolan och ”att man nu har så många andra sätt att fly det, till exempel genom internationaliseringsperspektiv.”

Andra inlägg ville tillföra nya teoretiska influenser. Med exempel från Folke Fridells böcker om Rivar-Bom och Göran Palms LM-böcker tillämpade Magnus Nilsson de amerikanska marxisterna Stephen Resnick och Richard Wolffs teorier om klass som ekonomisk process – och om de kulturella processer som ger fenomenet klass betydelse.

Trots de många frågor som genomlystes på konferensen hade flera områden förtjänat mer uppmärksamhet. Varför har till exempel den försupne arbetarklassmannen en sådan framträdande plats i den samtida arbetarlitteraturen? Ett annat område som också borde granskas är den självbiografiska serie-genren, som växt så mycket de senaste 20-åren.

Påtagligt frånvarande var dessutom diskussionen om vad de nya politiska förändringarna, till exempel Sverigedemokraternas frammarsch, har för betydelse när det gäller klass och litteratur.

I samband med den avslutande paneldiskussionen talades det lite trevande om att göra denna nordiska konferens om arbetarlitteratur till ett återkommande händelse.

Det är en mycket god idé. Men det vore tråkigt om vi tvingas vänta lika lång tid som sist: trettio år.

Love Flygren