Efter bombdådet talas det väldigt mycket om öppenhet, och jag blir rädd för ordet.

För det första ger det en brysk påminnelse om shoppingen som samhällsnorm. Bilden av frihet är att affärerna håller öppet.

För det andra finns det en klar undertext om utökade resurser till övervakning, om att ett slags hemligt undantagstillstånd redan har utfärdats, i öppenhetens namn.

Desto större behov av ett annat slags öppenhet, riktad mot framtiden.

Ingenting behöver vara som det är. Vanor kan brytas, institutioner ersättas av andra sätt att fungera tillsammans.

Utbudet är egentligen oändligt. Varje dag är solen ny.