De senaste dagarna har Wikileaks grundare Julian Assange debatteras mer än de hemliga dokument som offentliggjorts.
Det förhindrar inte att dokumenten bör studeras vidare. Är de äkta och är de av allmänt intresse bör tidningarna gå vidare, oavsett hur Julian Assange har agerat.
Redan vid Watergateskandalen 1972 insåg tidningen Washington Post denna skillnad mellan förmedlare och innehåll.
På goda grunder kunde tidningen anta att den så kallade ”Deep Throat”, alltså den person som gick till pressen om att president Nixons sanktionerat ett inbrott i demokraternas partihögkvarter i Watergate, inte var en anhängare av Nixon.
Det hindrade inte tidningen från att publicera uppgifterna. Inte heller bör alla turer runt Julian Assange hindra media att gräva i det material som nu blivit tillgängligt.
Mycket har också grävts fram. Som uppgifterna att svenska regeringstjänstemän och USA diskuterat spioneri mot svenska medborgare. Här är det långt ifrån utrett hur mycket den svenska regeringen kände till.
Här finns också uppgiften om att Afghanistans vicepresident Ahmad Zia Massoud stoppades i tullen i Dubai med motsvarande 365 miljoner kronor i kontanter, troligen utsmugglade mutor.
Det visar återigen hur korrupt den afghanska regeringen är, där president Hamid Karzai kom till makten genom omfattande valfusk.
Även detta bör ge en fortsättning i den svenska debatten. Sverige försvarar ju denna illegitima regering med omfattande militära insatser.
Förhoppningsvis avstannar inte debatten om de släppta handlingarna oavsett vad som i slutänden befinns vara sant eller osant om Julian Assange.
