Vem behöver inte lite nervlugnande?
”Jag tror inte på Gud, men på att det finns något.”
Du har hört den förut, eller hur?
De flesta svenskar är fostrade i ett slags kvasikristet samhälle där Jesu födelse firas med sprit, skinka och en trumpen anka som bråkar med en speedad hackspett. Jesu död och uppståndelse hedras med godisfrosseri i färgsprakande ägg.
Lägg där till det svenskaste av svenskt – självgodheten – som bland annat innebär att vi inte tror, sådant är flummigt trams och magi. Vi vet minsann. Resten av världen är ju lite… charmerande koko. Spännande på semestern, men i vardagen. Nej, nej. Agnostiker möjligtvis, men bevis tack! Och tänk så mycket ont religionen gjort…
Sverige är ett av världens minst religiösa länder.
Samtidigt. Ingen folkrörelse, många har försökt, verkar än så länge kunna ersätta religionens roll i svåra tider, eller lyckliga. Även om många lämnat Svenska kyrkan, så är fortfarande över 71 procent med. Nästan 41 procent väljer fortfarande att gifta sig i kyrkan. 56 procent av alla nyfödda döps där. 83 procent av alla begravningar sker enligt Svenska kyrkans ordning.
Att få är fundamentalistiska ateister beror nog på två saker: Faktumet att det inte finns något mer än vad vi kan se framför oss är jobbigt och aningen trist. Och de flesta verkar behöva en religiös skrud då och då. Tända ett ljus på någon man fortfarande älskars grav, tillsammans med tusentals andra en gråkall Allhelgona. Eller bara sätta i kontakten till adventsstjärnan i decembermörkret. Avbrott för sekunder av något mer vidunderligt. Eller varför inte att lyssna på den där omänskligt bra låten, som vänner från andra länder beskriver som gudomlig. Det ordet används sällan som superlativ här. Tro bryter för många normer i Sverige.
Religion må vara opium för folket. Men vem fan behöver inte lite nervlugnande ibland?
Kanske blir någon läsare provocerad av att vi här lämnar så stort utrymme som en artikelserie åt religionen. Men den ramar ju fortfarande in oss utan att vi kanske tänker så aktivt på det, de flesta av oss jobbar inte söndagar till exempel. Och den som gör det ska få ob. Dessutom tar det sekulära plats över allt annars. Föreningen Humanisterna, vars främsta mission är att utrota all religion – oavsett om det gudomliga sitter på ett moln eller finns inom var och en av oss, mässar ju var och varannan vecka i våra främsta debattforum.
Därför blev vi mer intresserade av dem som faktiskt vågar tro. Utan ett enda bevis. Därav denna artikelserie.