Kylan biter Riket. Brasor sprakar i slottet, pinnar pyr i var koja. Fredrik Hårlöse bjuder på sina vänner på middag för att fira att de vann makten i stora rådet och att Hårlöse ska trona högsäte i fyra solvarv som vankas. Hårlöse klingar försiktigt i sitt vackert sirade kristallglas.

– Vänner, vi har samlats för att fira vår seger men också, som vi plägar, språka om vad som bör göras.

Bondmoran Maud Yxskaft viftar, ivrigt. Men Hårlöse hyser stark motvilja mot Yxskaft och säger till prosten Göran Gudsmånglare;

– Du Gudsmånglare som är en fridens och sämjans man – hur tänker du? Prosten reser sig.

– Du Hårlöse och jag Din gudsman, vi har en helig mission, dra ut i strid mot de otrogna i fjärran land. Efter många solvarv är nu tid för ett femte korståg. Våra erövringar i det Afghanska landet måste bli större.

Bondmoran Maud Yxskaft viftar men viftar illa, slår ikull sitt sirade vinglas så att det spricker. Hårlöse betraktar Yxskaft föraktfullt och säger till Knekten Jan Lilldryge;

– Du Lilldryge som är tränad i krigets konster – vad är dina tankar om detta? Knekten reser sig.

– Gudsmånglarn predikar om korståg i fjärran land. Men nu är tiden att sluta hölja och göra öppen och ärlig pakt med franker och anglikaner. Nu är tiden att gå samman mot den gula faran som hotar oss alla. De snedögda är ett hot, större än de otrogna.

Lilldryge blir upphetsad av sitt eget prat och fortsätter;

– Men nu är också tid för ordning och disciplin i riket. Se hur de otrogna fostrar ungas sinnen. De böjer alla sina nackar och läser sina texter, en vacker syn! Prosten avbryter knekten Lilldryge.

– Inte ska de unga läsa otrognas ramsor, de ska fostras i läran om Vite Krist!

– Inte texterna, de böjda nackarna din idiot, fräser knekten

Bondmoran Yxskaft viftar och tjoar. Hårlöse betraktar Yxskaft med avsmak och säger;

– Lugn vänner, allas mening kan vara av värde, även Maud Yxskafts tankar, även om jag hyser starka tvivel. Så Yxskaft, har du något att säga? Bondmoran välter stolen då hon ivrigt reser sig röd om kinderna.

– Jajamensan! Du Fredrik talar om de arbetsovilliga och om de sjuka och lytta, att de snyltar på Rikets penningar. Enkelt, ta från dom rätten till penning så får de får ett fritt val, arbeta till den penning som bjuds eller flytta till annat land. Då blir det billigare att städsla och snart finns inga arbetsovilliga kvar, alla är städslade eller utflyttade. Jajamensan, så enkelt är det att kväsa de arbetsovilliga. Yxskaft knycker på stolt på nacken.

Fredrik Hårlöse ser dystert på det spillda vinet. En prost som vill dra i härnad, en knekt som pladdrar om gula faran och en bondmora som vill driva menigheten ur riket. Hårlöse läppjar på vinet i det vackert sirade kristallglaset. Gläds åt tanken att de röda är djupt oense efter att de satt Mona Talfagra på skogen. Lojt viftar han till narren Ingemar att börja sitt spel.