Här betyder finanskris hungriga barn

Träsnidarna säljer sina verk till bodarna runt omkring. Men krisen påverkar även deras försäljning. Från vänster Kipimo Kilimila, Mudy Raisi, Hamidu Kirumbi och Salum Mgeni. Längst in i mörkret jobbar Doglas Muhunzi.

Bakom finanskrisens torra siffror i Tanzania döljer sig en hemsk verklighet – fler fall av undernäring, fler fall av nedsatt syn och fler som växer upp med bestående hjärnskador.

Enligt statistiken har främst gruvindustri, jordbruk och turistnäring drabbats av finanskrisen i Tanzania. Men liksom i Etiopien (se förra numret av LO-Tidningen) får krisen mer omfattande följder än vad vi vant oss vid i Sverige och Europa.

Generose Mulokozi studerade i Sverige 2003. Hon är specialist på näringslära och vitamintillförsel och jobbar på TNFC, Tanzanias mat och näringsfysiologiska centrum i huvudstaden Dar Es Salaam.

– Finanskrisen påverkar alla, säger hon.

– När resurserna begränsas tvingas människor till prioriteringar. Stapelvaror som majs eller bönor har de fortfarande, men under krisen har de inte längre råd med det lilla extra, inte ens frukt läggs till majsen eller bönorna.

– Krisen påverkar alltså kvaliteten på maten vilket får stora följder för många familjer.

Den otillräckliga födan ökar undernäringen, och enligt TNFC har antalet dödsfall ökat på grund av finanskrisen.

År 2010 uppskattas omkring 60 000 barn under fem år dö av undernäring i Tanzania.

Upp mot 20 procent av alla kvinnor som i dag dör under graviditeten uppskattas göra det på grund av bristsjukdomar.

30 procent av Tanzanias barn lider av undernäring och så många som 60 till 70 procent har dåliga blodvärden.

– Vi kan klart konstatera att bristsjukdomarna har givit barnen försämrad syn, i värsta fall blindhet. Otillräcklig näring under uppväxten gör att deras kroppar och mentala utveckling får bestående skador, säger Generose Mulokozi.

Hon har just kommit tillbaka till Dar Es Saalam efter en treveckors tur på landsbygden där hon försöker lokalisera små matindustrier, som kvarnar och solros- och majsoljefabriker.

Målet är att inleda ett samarbete så att dessa små industrier, med stöd från regeringen, ska kunna vitaminberika sina produkter.

Även i städerna syns finanskrisen. Livsmedelspriserna har stigit kraftigt, dels en följd av att bankerna har dragit ned på utlåningen, dels som en följd av den kraftiga devalvering, nedskrivning av den tanzaniska valutan, som Tanzania tvingats till.

Mellan 2008 och 2009 sjönk världsmarknadspriset på snittblommor med upp mot 50 procent. Devalveringen blev ett sätt att åter öka exporten.

Men baksidan av en devalvering är att importerade varor blir dyrare. Bland dem finns mjölkpulver och andra matvaror som drar upp priset även på inhemska matvaror. Priset på majsmjöl har fördubblats på kort tid.

En direkt följd av krisen ses på den närbelägna Sichi market som säljer lokalt tillverkade handarbeten, fjärran från de supermarkets som också bjuder ut handarbeten till turister. På Sichi market finns i dag ett tjugotal stånd.

Kommersen är livlig, ändå har många stånd fått slå igen.

Här arbetar konstnärer och träsnidarna sida vid sida med de stånd som säljer deras produkter.

Innanför ett av stånden har sju träsnidare sitt enkla rum. De sitter med bitar av blackwood och ebenholts och snidar traditionella mönster. Var och en gör sina konstverk och säljer till bodarna runt omkring.

– Det går ändå ganska bra, säger Raymond Bushiri, men vi är ju inte anställda någonstans så det vi gör måste vi också kunna sälja.

Härifrån, i den norra utkanten av huvudstaden Dar Es Salaam, är det inte långt till det närmaste samhälle som omfattas av TNFC:s näringsprogram. Tidigt på morgonen kommer mödrar hit med sina barn och får vitamintillskott.

En mamma kommer in med fyra barn. Alla är de under fem år, hävdar mamman, den åldersgräns som gäller för näringstillskott. Och alla får de varsin dos.

I dosen blandas också ett avmaskningsmedel så att barnen blir av med de parasiter de bär på.

– Vi kan naturligtvis inte nå alla och i vissa områden når vi inte fler än 60 eller 70 procent. Men på de flesta håll kan vi nog ändå nå upp mot 90 procent av alla barn, säger Generose Mulokozi.

Men resurserna är begränsade, även för TNFC.

När mamman försvinner hem med sina fyra barn vet hon att det kommer att dröja sex månader innan de är berättigade till nästa dos med näring och parasitmedicin.n