Facket och S tappar mark

Lämna facket eller gå med? Finns det något intresse för facket och politiska lösningar? Häng med på en jakt efter den politiska diskussionen på Arlanda flygplats – Sveriges största arbetsplats.

Ian Isaacs tycker att det är mycket långsökt att han skulle kunna påverka den politiska utvecklingen. På jobbet kan han möjligen åstadkomma någon förändring.

Han arbetar som lastare på Arlandas terminal 4. Han växte upp i ett gruvarbetarsamhälle i England och har just gått ur facket för att det inte gör något. För honom är parallellerna med gruvarbetarfacket i England tydliga. Svenska facket har gått över en gräns och är knäckt och kraftlöst.

– Jag var ju liten, men det var en chock när gruvarbetarfacket knäcktes. Det var som om en anhörig försvann, säger han.

För Ian Isaacs är familjepolitiken viktigast, och han anser att den som inte håller med om det inte har förstått vad som är väsentligt.

LO-Tidningen åkte till Sveriges största arbetsplats – Arlanda – för att försöka ta reda på vilken politik som fackets medlemmar vill ha. Och hur detta ska uppnås. Som på många andra ställen lämnar folk facket, och det var svårt att hitta förespråkare för fackets samarbete med Socialdemokraterna.

Den automatiska bagagesorteringen är trasig så lastarna får leta reda på varje väskas destination och bära den till rätt bagagevagn för vidare transport ut till flygplanen. Håkan Lundin tycker jobbet är slitigt i dag. Även han har begärt utträde för att facket inte sett till att få upp lönerna ordentligt. Han är 61 år och för honom är pensionen den viktigaste politiska frågan.

– Det är upp till var och en att påverka pensionen. Det är ju fonder och sånt, säger han.

I 30 år har Ulf Berndtsson varit fackligt aktiv i Transport. Han började som väktare på Arlanda och är nu bland annat ordförande för den ena av Transports avdelningar på flygplatsen.

– Tydliga politiska diskussioner förekommer inte längre. Medlemmarna förstår inte längre när jag pratar om den klassiska motsättningen mellan arbete och kapital, säger han.

Ulf Berndtsson ser två skäl till utvecklingen: Det ena är att fackliga ledare som han själv inte pratat politik i tillräckligt stor utsträckning och det andra är att arbetarklassen har blivit medelklass – många har förborgerligats av att få det bättre.

För Ulf Berndtsson är fackligpolitisk samverkan en självklarhet. Med Socialdemokraterna finns en grundläggande samsyn och han ser det som naturligt att facket vänder sig till partiet för att exempelvis stärka arbetsrätten.

Men efter honom kommer de som har ett något annorlunda synsätt. På ordförandeposten i väktarklubben på Securitas har Ulf Berndtsson ersatts av Anders Gillberg. Han är skyddsvakt och bär pistol:

– Jag tycker inte Socialdemokraterna är några goda representanter för arbetarrörelsen. LO-toppar som Wanja med sin höga lön blir heller inte trovärdiga representanter.

Anders Gillberg vill helst att facket ska vara politiskt neutralt. Koppling till Socialdemokraterna gör att alla inte känner sig välkomna. Utan den skulle det vara lättare att rekrytera, tror han.

– Facket måste bli en kamporganisation igen. Nu i vår avtalsrörelse borde vi ta strid. Om vi inte gör det kommer vi förlora medlemmar och trovärdighet, säger han.

Hela flygplatsen är uppdelad i land side och air side, där air side är säkerhetsklassat område. För att komma in dit måste alla gå genom en säkerhetskontroll, även de anställda. För dem finns särskilda personalkontroller, och i en sådan arbetar Gunilla Jonsson och Peter Erikson.

Hon tycker politik är tråkigt och han säger att sina politiska åsikter behåller han för sig själv.

Lämna facket eller gå med? Finns det något intresse för facket och politiska lösningar? Häng med på en jakt efter den politiska diskussionen på Arlanda flygplats – Sveriges största arbetsplats.

– Det har blivit bättre med alliansen i regeringen. Polisen har blivit mer synlig och det blir mer slantar över, säger Peter Erikson till slut.

– Tycker du att det blivit mer pengar över? Jag märker ingen skillnad. Bensinen har ju blivit dyrare, säger Gunilla Jonsson.

När hon tänker efter kommer hon på att det är problem med mycket. Vården är bedrövlig och skolan är viktig att prata om.

Peter Erikson vill att facket ska satsa på lobbyverksamhet. Det har han själv goda erfarenheter av. I villaområdet i Älvsjö har han och hans grannar fått ner hastighetsgräns till 30 kilometer i timmen genom att ta direkt kontakt med de ansvariga politikerna.

Inne på säkerhetsklassat område har de som lastar flygplanen sina pausutrymmen. I svarta soffor runt ett lågt brunt bord sitter tre loadmasters hos SAS – de har ansvar för att planen lastas på ett välbalanserat sätt.

Johan Georgos röstade på Socialdemokraterna för att alliansen skärpt sjukskrivningsreglerna. Tomas Elfving röstade på Moderaterna för det gagnar honom.

– Det finns människor som verkligen är sjuka. Jag har släktingar som är sjuka, säger Johan Georgos.

– Vi har fått en bra skattesänkning. Jag röstar som det passar mig. Jag tänker inte på andra, säger Tomas Elfving.

Han har gått ur facket, men kan tänka sig att gå med igen om facket kan visa bra resultat i löneförhandlingarna.

I pausutrymmet städar Sandra Ibarra. Hon är inte svensk medborgare, men hade kunnat rösta i kommunalvalet. Det gjorde hon inte.

– Inget parti är bra på att arbeta för fler jobb, säger hon.

Sandra Ibarra tror att Socialdemokraternas problem är att de inte har några nya idéer.

Det finns även de som funderar på att gå med i facket. Armando Martín jobbar med bagage. Han överväger att gå med, men än har det inte blivit av. Och han har dessutom bytt politisk sida. När han bodde i Spanien röstade han på Partido Popular, som är det stora borgerliga partiet. I höstas röstade han på Socialdemokraterna i kommunalvalet i Uppsala.

– Det var lätt att ta ställning. Den borgerliga majoriteten gör alldeles för lite för att ordna bostäder. Dessutom känns det på riksplanet så osäkert med Försäkringskassan, säger han.

I LO-fackens lokaler på terminal 4 pågår en facklig grundutbildning. Där sitter människor som vill lära sig mer om facket – och utbildningen kan bli början på ett mer aktivt fackligt engagemang.

I diskussionen mellan kursdeltagarna ifrågasätts fackets koppling till Socialdemokraterna. Det sägs att partiet förlorade valet på grund av bensinskatten och fastighetskatten, men inte förmögenhetsskatten – den är bra. Det är smart av Moderaterna att ta över delar av Socialdemokraternas grundidé om ett arbetarparti, och Fredrik Reinfeldt gör rätt som sagt att arbetsrätten inte ska ändras. Och en av deltagarna tycker att LO-borgen har somnat – det behövs något radikalt.

– Antalet medlemmar är det viktiga för facket. Vi behöver en tydlig plan för att värva medlemmar. Och jag tycker att vi ska ha en medlemsavgift som bygger på ett grundmedlemskap och sedan kan man köpa till försäkringar, a-kassa och annat, säger Christofer Östvik, som är skyddsvakt.

– Vi måste använda politisk makt för att skapa lagar. Borgarna kommer aldrig att förbättra arbetsrätten, säger Hasse Ljungberg, som är flygplatskontrollant.

Ulf Berndtsson, som alltså är ordförande för en av Transports avdelning 41 på Arlanda och har 30 års facklig erfarenhet, är en förespråkare för fackligpolitisk samverkan men inte ens han tycker att facket enbart ska förlita sig på Socialdemokraterna. Han kan tänka sig att prova att ställa politiska krav på den borgerliga regeringen.

– Jag är inte främmande för en hoppande stödmetod, men vi ska inte överge partiet som vi själva bildat för vi ger inte upp vår människosyn, säger han.