Facket får problem om inte löntagarnas andel växer
De anställda får allt mindre del av företagens vinster. På många företag blev årets löneökningar rekordlåga, trots att företagen åter gör storvinster.
– Det blir ett fackligt problem om vi inte tar ut större löneökningar när vinsterna ökar, säger William Frank, klubbordförande för IF Metall på Volvo Lastvagnar i Umeå.
Ägarna får mer och de anställda mindre när löneandelen av bruttonationalprodukten (BNP) krymper. Det kan facket inte acceptera, enligt William Frank. Han efterlyser högre centrala löneökningar i nästa års avtalsrörelse.
– Vi klarar det inte lokalt. Förr var de centrala löneökningarna högre och vi fick ändå mer lokalt, men så är det inte längre. Nu bestämmer koncernledningarna ensidigt att de inte ger mer än det centrala avtalet.
Löneökningarna är en fråga om rättvisa, enligt William Frank. Om företagen ökar sina vinster ska också lönerna för de anställda öka, och inte bara aktieägarnas och de högsta chefernas ersättningar. De senaste fem åren har aktieutdelningarna i AB Volvo varit rekordhöga. Och protesterna var stora när företaget, trots kris och stora varsel, delade ut fyra miljarder till aktieägarna förra året.
– Orättvisorna blir allt större. Det är tydligt, och det måste vi som facklig organisation motverka annars har vi spelat ut vår roll, säger han.
Även på Scania i Södertälje fick de anställda nöja sig med löneökningarna i det centrala avtalet i år. Att vinsterna ökar på lönernas bekostnad är provocerande, enligt Johan Järvklo, klubbordförande för IF Metall.
– Självklart vill vi ha mer av kakan. Från fackets sida kan vi inte bara acceptera det här, men det är samtidigt en väldigt komplicerad fråga som är svår att lösa, säger han.
Till skillnad från William Frank tror Johan Järvklo inte att lösningen är att facket kräver högre löneökningar.
– Vinsterna är ju så olika i olika branscher och företag. Ska vi här på Scania kräva 17 procent bara för att vi kan när företaget går bra, medan kommunalanställda får nöja sig med kanske två procent?
Han säger att det är viktigt att LO-förbunden håller samman och att facket tar ansvar och inte kräver högre löneökningar än vad samhällsekonomin tillåter.
Det håller William Frank med om, men han är samtidigt trött på pratet om att facket måste ta ansvar för samhällsekonomin.
– Vi måste ansvara för våra medlemmar också. Vi måste se till att de får de löneökningar de förtjänar och att inte företagen bara fortsätter att öka sina vinster.
Högre löneökningar innebär också att de anställda betalar mer skatt, vilket gör det möjligt att höja lönerna i den offentliga sektorn. Ingen tjänar på att lönekraven hålls tillbaka, enlitg William Frank.
Han tror inte heller att företagen skulle flytta utomlands om vinsterna minskade i Sverige.
– Det har jag hört hela mitt yrkesliv, men faktum är att industrilönerna är låga i Sverige i jämförelse med till exempel Tyskland.
– Vi kan gott kräva lite mer i stället för att vinsterna går till aktieutdelningar och hutlösa ersättningar till de högsta cheferna.