A-kassan har de senaste 30 åren varit mer av ett grundskydd än ett inkomstskydd. Majoriteten av landets löntagare har under hela perioden haft inkomster över taket i försäkringen och därför inte nått 80 procents ersättning vid arbetslöshet.

Det visar en rapport som Karl Oskar Lindgren, Uppsala universitet, presenterade i dag vid ett AEA-seminarium om a-kassan.

– Det finns betydande likheter mellan gårdagens diskussioner och dagens, säger Karl Oskar Lindgren. Det gäller både ersättningsnivåer och försäkringens täckningsgrad.

Det omvittnade och hett debatterade raset i anslutning till a-kassan under de senaste åren har sänkt medlemsantalet kraftigt. Men nivån är ändå densamma som för drygt 30 år sedan eller cirka 68 procent av landets löntagare.

I dag står nära 1,5 miljoner löntagare utanför försäkringen och motiven för att välja bort försäkringen skiftar. Det finns de som anser försäkringen vara för dyr och dessutom finns en stor osäkerhet om försäkringen verkligen ger ersättning vid arbetslöshet. En rad förändringar av regelverket de senaste åren har gjort försäkringen svår att förstå och känna tilltro till.

Men det finns också löntagare, ofta äldre, som valt bort försäkringen på grund av att de känner sig säkra i sina anställningar.

– Diskussioner om ersättningen och att allt färre upplever försäkringen som en inkomstbortfallsförsäkring och mer som ett grundskydd fanns också för 30 år sedan. Från LO-håll klagades då på att allt fler av förbundens medlemmar hade inkomster över taket i försäkringen, säger Karl Oskar Lindgren.

Invändningarna under senare tid, från både LO och TCO, har påmint mycket om 1980-talets debatt. Statistiken visar att i dag är det färre än 10 procent av de heltidsarbetande som vid arbetslöshet får 80 procentig ersättning.

Anledningen till att dagens debatt inte fanns eller hördes under 1980-talet förklaras av andra saker. Den viktigaste förklaringen är att arbetslösheten har bytt ansikte. Då var arbetslösheten någon enstaka procent och den drabbade nästan aldrig välutbildade akademiker eller tjänstemän. Det var därför rationellt och logiskt för många att avstå från att försäkra sig.

I dag är arbetslöshetsrisken spridd till långt fler grupper, också välutbildade och välavlönade. Det har ökat trycket på a-kassorna och intensifierat debatten om både täckningsgrad och ersättningsnivåer.

Nu hanteras frågan om morgondagens a-kassa av socialförsäkringsutredningen och inte minst obligatoriet tilldrar sig starkt intresse. Försöken att åstadkomma just det under förra mandatperioden stupade på att regeringen inte ville tvinga in människor i en försäkring de valt att avstå från. De närmaste åren görs förnyade ansträngningar.