När bankerna lät dela ut flygblad med uppmaning om att låna till julklapparna i slutet av åttiotalet var det ett förebud om en annalkande finanskrasch. På samma sätt kan dagens reklam i Stockholms tunnelbana om att investera i guld vara en varning. Frågan är bara för vad.

Priset på guld har nära nog fördubblats på två år, och många pratar nu om en guldbubbla. Som en av världens rikaste män, Warren Buffet, nyligen påpekade: Skulle man gjuta en kub av allt guld som någonsin brutits skulle den bara bli tjugo kubikmeter stor. Men den skulle vara värld mer än all jordbruksmark i USA, plus tio ExxonMobil (oljebolag) och ytterligare en biljon dollar i fickpengar.

Samtidigt är guldruschen ett tecken på osäkra tider, och är den inte en bubbla så är den en olyckskorp som skvallrar om kärvare tider.

Det gör även det pågående internationella valutagrälet. För att gjuta olja på de vågorna vill Världsbankens chef Robert Zoellick införa ett nytt växelkurssystem baserat på guld. Förhoppningen är att återskapa den av guld uppbackade stabilitet som rådde under slutet av 1800-talet och under den så kallade Bretton Woods-eran efter Andra världskriget.

I slutändan är dock guldet, även kallat ”den barbariska reliken”, bara en gul metall som vi människor kommit överens om att dyrka. Å andra sidan är vi rätt bra på självbedrägeri.

Lars Ahnland Nordfors