Mikrobloggen Twitter är ett utmärkt redskap för att tjuvlyssna på det offentliga samtalet och få länkar till viktiga grejer som skrivs.
Varje meddelande får vara högst 140 tecken, och man väljer själv vilka twittrare man vill prenumerera på.

Sen håller man koll på vilka dessa i sin tur följer, och kan på så vis enkelt komponera en bukett av pågående debatter – större eller mindre beroende på hur ofta man har tid att läsa.

Jag kan verkligen rekommendera detta.

I datorn och i mobilen hos mig pågår t ex en svallande politisk vänskapsmatch full av förnuftsskäl och argument snarare än taktik och ställningstaganden. Från vänster såna som @aliesbati och @frejan (som i sin tur slussar vidare valda godbitar från debatten inom brittiska Labour); till höger @sannarayman m fl; i fri mittfältsposition @isobelsverkstad; från den vetenskapliga sidolinjen Björn Johnson, @Stardust_71; och många många fler.

Sen har jag liknande palavrer igång kring litteratur, nya media och några ämnen till, alltsammans mycket matnyttigt.

Däremot har jag få följare, eftersom jag inte har så mycket intressant att säga.

Sen, när det uppstår kritiska lägen, kan man verkligen sitta klistrad vid Twitter och följa hela världens inlägg som då har en speciell ”hashtag” om ämnet ifråga: ett kodord föregånget av #, t ex nyligen #wikileaks med flera uppdateringar i sekunden.

Det tar en minut att registrera sig på twitter.com och sen börja leta efter folk att följa.  (Klicka på symbolen till höger.) Det kommer som sagt inte så mycket vettigt från @jswedenmark, men mitt andra alias @lotidkult försöker bidra med goda tips ibland.

Och ovanstående lilla introduktionskurs täcker förstås bara några av användningarna. Man gör helt enkelt det man behöver just då, inklusive att söka jobb, lägenhet eller tröst.