(S)igtuna – inga konstigheter

Nya skolor, bostäder, arbets­platser, bad. När Social­demokraterna i Sigtuna ska förklara valframgångarna talar de om tillväxt och konkreta resultat. Men går receptet att föra över till resten av landet?

Stockholm och kommunerna runtomkring är inte socialdemokratisk mark. Desperation präglade partiets lockrop till storstadens medel­klass inför valet den 19 september.

Men i Sigtuna gick partiet framåt för tredje valet i rad. Med 42,5 procent av rösterna och 23 av de 51 platserna i kommunfullmäktige regerar S vidare, tillsammans med C och MP, som har ett respektive två mandat.

I gamla Sigtuna stad, kommunens rika skyltfönster med idylliska trähus längs gågatan, är det få som vill tala om detta.

– Socialdemokrater? Nej, det är där borta i Märsta, säger en äldre dam i päls och slår ut med armen någonstans österut, mot kommunens invandrartäta delar.

Från en av restaurangerna vid Stora gatan tittar ett gäng elever från Sigtunaskolan, kungens och Wallenbergarnas gamla plugg, självsäkert ut på människorna som skyndar förbi i snögloppet. De har långlunch och dröjer kvar i fåtöljerna när salladerna är uppätna. Det är inte märkeskläderna och flickornas välvårdade hårsvall som skiljer ut dem. Det är ansiktena, så släta och märkvärdigt utvilade som de bara är hos de verkligt rika.

Men i andra villatäta delar av kommunen – Rosersberg, Arenberga, Västra Steninge – har något hänt.

Socialdemokraterna ökar sitt stöd. S fick omkring 20 procent av rösterna i riksdagsvalet i de här distrikten, men 40 procent i kommunvalet. Så stor röstsplittring är ovanlig.

Till och med i Sigtuna stad märktes en viss röstsplittring, om än i blygsammare omfattning.

– Jag måste erkänna att jag röstar blått i riksdagsvalet men rött i Sigtuna, säger Susanne Nilsson, som stretar fram med barnen Selma och August i höstrusket.

– Det beror på en enda fråga: Rävsta skola, en liten ur- och skurskola nära oss. Socialdemokraterna behåller den i kommunal regi. Moderaterna vill lägga ner den eller privatisera.

Liknande bekännelser är vanliga i Sigtuna. Många skulle egentligen ha röstat borgerligt. Men S har ju rustat upp vår skola, breddat vår gata, lovat bygga en rondell, investerat i en ny idrottsplats…

– Då struntar man i ideologin, säger Henrik Kelfve, oppositionsråd för Moderaterna, och lyckas låta glad och frustrerad på samma gång

– Snacket på stan, bland människor som annars skulle ha röstat på mig, är att ”han Johansson är rätt borgerlig i alla fall”. På kommunnivå är ideologi inte lika viktigt.

”Han Johansson” – det är Anders Johansson, kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen. I receptionen i kommunhuset i Märsta hänger ett anslag om att man (som vanligt) kan tala med honom inför kommunfullmäktiges sammanträde. ”Anders bjuder på en kopp kaffe och ser fram emot att träffa dig.”

– Anders Johansson är ute jämt, även när det inte är valår, säger Inger Moberg, finlandssvenska som flyttade till Sverige 1962 för ett köksjobb på Arlanda. Han tar till sig det folk säger. Det är viktigt. Hela landet kan ta lärdom av vår kommun.

Sant eller inte, att S ”lyssnar” är en spridd uppfattning i Sigtuna. Men mest av allt säger de människor LO-Tidningen talar med under en dag i kommunen att Socialdemokraterna får saker gjorda. Det byggs överallt: I Märsta, Rosersberg, Valsta…

Lola Svensson, socialdemokratisk ledamot i individ- och familjenämnden och äldre- och omsorgsnämnden, uttrycker skillnaden mellan S och oppositionen så här:

– De vill bygga om fem år. Vi gör det nu. Vi vann valet därför att folk röstar på utveckling.

Anders Johansson har fått förklara valframgången för många partivänner de senaste månaderna. Inför S-riksdagsgruppen, i Haninge kommun, på ABF i Stockholm, Folkets hus i Kallhäll… Han börjar som han brukar:

– Det vi gjort är inga konstigheter. Vi har fört en klassisk socialdemokratisk politik med tydligt fokus på tillväxt. Stora investeringar i kommunal service, idrottsanläggningar, vägar, industriområden och bostäder, framför allt hyresrätter.

– Vi bygger allianser med näringslivet lokalt. Det uppskattar grupper som traditionellt inte röstar socialdemokratiskt, som företagare och chefer i näringslivet. Det i sin tur ger oss förtroende hos medelklassen.

Kunde inte en borgerlig ledning ha gjort det samma?

– Tillväxtspåret kunde de nog också ha följt, svarar Anders Johansson. Men till det lägger vi rättvis fördelning. Vi satsar mycket på utsatta områden. Ger mer till skolorna där, håller fritidsgårdarna och biblioteken öppna längre, erbjuder läxhjälp, ökar stödet till studieförbunden.

Idrottsanläggningarna är, lite otippat, en politisk vattendelare. Henrik Kelfve (M) pekar på det nya utomhusbadet för 50 miljoner som en symbolfråga. Det invigdes i somras med att Anders Johansson hoppade i med kläderna på och tappade bort sina glasögon.

– Socialdemokraterna lever här och nu. De satsar dyrt för att få klippa av band och inviga en massa saker, säger Henrik Kelfve.

– Invånarna förväntar sig mer än bara ”kärnverksamhet” som de borgerliga vill ha, svarar Anders Johansson. Att göra alla idrottsanläggningar avgiftsfria för barn och ungdomar var bland det första vi gjorde. Det är en social satsning. Fler unga som idrottar betyder färre sociala problem och bättre hälsa.

Socialdemokraterna började sitt styre 2002 med att höja skatten. Nu ligger den över snittet i Stockholmsområdet, men under rikssnittet.

– Skatten är en totalt jävla oviktig fråga bland väljarna, säger Anders Johansson. Jag får aldrig synpunkter på den. Däremot många synpunkter på öppettiderna i simhallarna, dåliga vägar och slitna skolor.

Går Socialdemokraternas framgång i Sigtuna att kopiera?

Sigtuna ligger mitt emellan Stockholm och Uppsala. Det är ett tillväxtområde. Arbetslösheten är låg.

Men Sigtuna är inte ett självspelande piano, hävdar Anders Johansson.

Medelinkomsten är låg, utbildningsnivån likaså, och kommunen är landets 15:e mest invandrartäta. Det är stora utmaningar.

Därför tror Anders Johansson att S-politiker i andra kommuner kan klara det han gjort. ”Sätt er i förarsätet och kör, låt inte tjänstemännen bromsa.”

Partiets problem på riksplanet är värre: 30 år av tillbakagång. Anders Johansson blir för en gångs skull tyst. Han ser inga färdiga lösningar, bara ett antal saker att ta itu med.

– Globaliserad ekonomi, en allt större tjänstesektor och en välutbildad, kritisk befolkning är ingen fara för Socialdemokraterna. Vi har ju strävat mot det.

– Nu behöver vi en politik för detta. Där står vi och stampar. Förr ledde LO-ekonomerna debatten, och vi hade Arbetarrörelsens ekonomiska råd. I dag är vi sidsteppade. Vi måste få igång samverkan med den akademiska världen på nytt. Arbetarrörelsen behöver ett kraftcentrum för ekonomisk politik.

Snöblandat regn faller över Valsta, en del av Märsta där invandrarna är i majoritet. Området ligger en halvmil från gamla Sigtuna, men är en annan värld.

Valsta har haft dåligt rykte. Sedan 1997 arbetar Margareta Karlsson i Hyresgästföreningen för att förbättra området, där slitna hus nu samsas med nya.

– Det har blivit ett lyft. Valstavägen har blivit en lugn gata med träd omkring. Hela den yttre miljön är bättre.

Margareta Karlsson betonar att hon inte har några band till Socialdemokraterna.

– Men satsningen på Valsta hade inte fått samma resurser av de borgerliga, tror hon. Något nytt bad hade det inte heller blivit.

Få som bor i Sigtuna stad har anledning att åka till Valsta. Ferhat Yacedogan, som bor i Valsta, åker i andra riktningen varje dag för att jobba i gatuköket. Han tycker att S ska fortsätta styra i Sigtuna. Skälet är enkelt.

– Man ser resultat. De lovar bra nya grejer.