Nu är det väl ändå läge att tänka nytt!
Det har väl knappast kunnat undgå någon att spekulationerna är i full gång när det gäller vem som ska efterträda Mona Sahlin som ordförande för det socialdemokratiska partiet. Det har inte gått en dag de senaste veckorna där vi inte kunnat läsa i tidningarna, höra på radion eller se på tv om vilka kandidater som är lämpliga eller för den skull olämpliga som partiledare.
Enligt gamla beprövade metoder ska nu en valberedning tillsättas som i sin tur ska vaska fram en kandidat, som i sin tur den extra partikongressen får välja.
Är det här ett modernt sätt att få fram vårt partis främste företrädare?
Finns det inga möjligheter att hitta en lösning som är i tiden?
Jag har sett förslag (kompromissförslag) som går ut på att utse mer än en partiledare ungefär som på det sättet man utser språkrör i Miljöpartiet, kan det vara en lösning? Erfarenheter från andra socialdemokratiska partier till exempel det norska är inte särskilt goda.
Frågan man bör ställa sig, inte minst i den situation vi för närvarande befinner oss i då hela ”havet stormar”, är om det inte är läge för att tänka nytt?
För det första: är det nödvändigt att ha en valberedning som är utsedd efter konstens alla regler enligt den urgamla ordningen, att olika grupper eller landsändar ska vara representerade? Skulle man inte kunna välja fristående personer med stor integritet? Vad sägs om namn som Jan Nygen, Lars Engkvist, Göran Johansson, Anders Sundström eller Anna-Greta Lejon?
För det andra: är det nödvändigt att dom i så fall enbart skulle föra fram en kandidat? Vi har sett stora organisationer som haft mer än en kandidat att välja på och det har i de flesta fall gått bra.
Nu tror många säkert att jag syftar det senaste valet på Labors kongress i Storbritannien där märkligt nog två bröder konkurrerad om partiledarposten, men vi har fler exempel på hemmaplan både inom andra partier och inom fackföreningsrörelsen.
Vad jag försöker säga med detta är att jag tror tiden är mogen för att tänka nytt!
Att hålla kongress om några månader och låta 350 ombud få rösta på en kandidat som redan valberedningen valt tror jag inte är i tiden.
Det är möjligt att det finns en rad andra alternativ, i så fall sätt igång och diskutera dessa och kör inte fast i en återvändsgränd med att fastna i personfrågor.