Socialdemokratin krisar i hela Europa

Socialdemokraterna i Europa söker nya vägar att hitta väljare. Storbritanniens Ed Miliband och Danmarks Helle Thorning-Schmidt kramade om varandra på Labours årliga konferens, i Manchester i september.

Den europeiska socialdemokratin krisar. I Frankrike pågår en strid om vem som ska leda partiet och i Tyskland vacklar socialdemokraterna som gått med på stora arbetsmarknadsreformer men tappat många medlemmar.

Massarbetslöshet och bankkris. Det borde vara skördetid för den europeiska socialdemokratin. Men det är långt ifrån fallet. Arbetarrörelsen vacklar.

Den interna analysen är att den ekonomiska krisen har gynnat de sittande borgerliga regeringarna eftersom väljarna söker trygghet.

Statsvetaren Nicholas Aylott på Södertörns högskola delar den slutsatsen. Samtidigt framhåller han att det även finns andra, långsiktiga, förklaringar.

– Förr gick barnen med i Unga Örnar och fick jobb på en fabrik med ett starkt fack. Semestern firades på semesterbyar med anknytning till arbetarrörelsen och maten handlades på Konsum.

Människor befann sig med andra ord hela tiden i en miljö som hade en relation till arbetarrörelsen.

– Så är det inte i dag och människor tolkar inte längre automatiskt politik utifrån ett klassperspektiv som de gjorde förr, säger Nicholas Aylott.

Enligt honom har Västeuropa mer eller mindre följt samma utveckling. Klassidentiteten vittrar bort.

Det är mot den bakgrunden arbetarpartiernas jakt på nya väljare kan ses.

I Storbritannien girade Tony Blair mot mitten och det nya Labour var under många år en framgångssaga. Men efter tolv år tröttnade väljarna, krisen var ett faktum och de konservativa vann. Efter Gordon Browns valförlust har nu den unga Ed Miliband tagit över, bland annat med stöd från facket. Än så länge återstår det att se om Labour kommer att gira vänsterut igen eller satsa på mitten.

Om Storbritannien valde högersvängen så är Norge ett exempel på motsatsen.

De norska socialdemokraterna var länge illa ute. Efter två valförluster stod arbetarrörelsen 2005 för något som liknade ett ödesval. Partiledaren Jens Stoltenberg, som ansågs tillhöra högerfalangen i partiet, vann valet och förde politiken åt vänster. Mycket på grund av att norska LO ställde tuffa krav på partiet.

Relationen mellan facket och de socialdemokratiska partierna har förändrats påtagligt i Europa de senaste åren.

– Det finns två tendenser. Den ena är att bandet mellan facket och partiet har försvagats påtagligt i många länder, som Danmark och Tyskland, säger Ann Linde, internationell sekreterare på Socialdemokraterna i Sverige.

– Den andra tendensen är att Europafacket och det europeiska socialdemokratiska partiet (ESP) har närmat sig varandra, fortsätter hon.

Helt klart är att de socialdemokratiska partierna runt om Europa försöker hitta nya vägar för att hitta tillbaka till sina väljare.