Elitens hus

Från tidig morgon till sena kvällen är den där. Den riktiga kultureliten som möts på ABF-huset i Stockholm.

MORGON

En mycket mager man med händerna nerstuckna i alltför korta byxor står och vaggar i entrén. Han har en sommartunn jacka på sig och där ute är det kallt och snöglobben viner längs med Sveavägen.

– Har du två kronor att avvara?

Han frågar alla som går in. Men han får hållas och ingen kör bort honom vilket man säkerligen skulle ha gjort om han stod och tiggde pengar i någon av stadens gallerior.

I huset finns inga Securitasvakter. Det här är ett öppet hus.

Vid klädskåpen till höger efter entrén sitter det visserligen skyltar som varnar för kameraövervakning. Men det är bara bluff. Ingenstans i huset finns det någon tv-kamera.

– Det händer att uteliggare lägger in sina grejer i skåpen. Allt de har. En gång hittade vi ett tält och två kofötter i ett skåp som vi bröt upp. Men gubbarna som är här inne och värmer sig kör vi inte ut om de inte bråkar. Det kan vi ju inte göra, säger en i personalen.

”ABF-huset i centrala Stockholm är ett centrum för folkbildningsarbete och kultur. I de många lokalerna möts människor för att lyssna, tänka efter och samtala”, står det i en programförklaring.

I Erlanderrummet två trappor upp samlas ett tjugotal personer för att nu på morgonen lyssna på Sigtunas kommunalråd som ska berätta varför det gick så bra för Socialdemokraterna i senaste valet – i Sigtuna alltså. Varmt kaffe i pappersmuggar och en uppskuren vetelängd inhandlad på Boulevard Conditori i Sundbyberg går laget runt. Öppna kanalens utsända barfotareporter riggar upp en minimal videokamera. Föredraget från detta politiska morgonmöte kommer att sändas senare i gratiskanalen.

– Tja, det var väl inget märkvärdigt det vi gjorde. Det var det gamla vanliga. Rustade skolor och förskolor, nya äldreboenden, nytt bibliotek, ny idrottsplats, konstgräsplan, säger det socialdemokratiska kommunalrådet Anders Johansson.

Ljusen i huset mitt emot har nu tänts ett efter ett och därinne syns skuggor av människor som startar datorer och drar upp persienner. Sveavägen 68, Socialdemokratiska arbetarepartiets partiexpedition. Dagen innan har Mona Sahlin uppmanat partiets alla topp­politiker att ställa sina platser till förfogande.

– Vad har du för råd till dem på andra sidan gatan? frågar en åhörare i Erlanderrummet.

– Herregud, utbrister Anders Johansson med en djup suck.

– Att veta vad man vill med den makt man vill ha.

MITT PÅ DAGEN

En dam kommer förbi receptionen och vill ha en förlängningssladd. På Studiecirkeln i engelsk konversation ska deltagarna titta på en video med en filmatisering av Alexander McCall Smiths Damernas detektivbyrå.

– I går kväll kom det 90 betalande för att lyssna på ett föredrag om Kalmarunionen. Vissa som kommer ofta känner man ju igen. Vad det är för människor beror på ämnena. När det är politik är det oftast äldre, yngre kommer på annat, feministiska föredrag till exempel, säger Claes Linhult som jobbar i receptionen med lite av varje.

ABF-huset invigdes 1960 och fyller alltså 50 i år. Hur många föredrag och kurser som anordnats har varierat – liksom innehållet. Statistik och engelska var populärt på 60-talet. På 70-talet drog studiegrupper om ökad jämlikhet mycket folk, liksom hundraårsminnet av Lenins födelse som uppmärksammades med program en hel vecka.

Inslaget av kurser om data och kärnkraft dominerade 80-talet och under 90-talet samlades många på ABF för att diskutera Sovjets fall eller delta i tjejkurser för fackliga medlemmar.

2000-talet inleddes utan något globalt datahaveri och fortsatte med 600 studiecirklar om internet och data.

– Antalet föreläsningar har ökat dramatiskt. I ungefärliga siffror hade vi tio föreläsningar om året på 80-talet, 300 per år i början av 2000-talet och nu 500 om året. Man kan fråga sig varför. Förra veckan var författaren Ernst Brunner här och drog storpublik. Hos oss är han livs levande, det går att ställa frågor till honom och du träffar andra som du kan prata med om hans böcker. Det är en kvalitet som inte tv har, säger Göran Eriksson, studieombudsman och chef för ABF-huset.

I en fullsatt Fabiansal lyssnar ett 60-tal personer på Bengt Novén, professor i franska, som försöker sig på att definiera vad som utmärker poesi.

– Poesin förmedlar en kunskap som ingenting annat kan förmedla. En koncentration som bryter mot vardags- och mediespråkets pladder.

EFTERMIDDAG

87-årige Torkel Morgell bläddrar bland alla papper i sin överfulla tygkasse. Pigga pojkaktiga ögon. Lite senare ska Stockholmsföreningen för ekologisk teknik ha sammanträde – en förening han var med om att bilda 1984. Denna kväll ska medlemmarna lyssna till professor emeritus Jens Tellefsen som föreläser om ”ljusets märkliga egenskaper”.

– Just nu håller jag på med att försöka anordna en världskonferens nästa år här i ABF-huset på temat ”A world in harmony”. Jag har kontaktat Bill Gates och Ingvar Kamprad och hört om de vill bidra med finansieringen.

Planeringen för konferensen har bara börjat och programmet är än så länge en skiss:

Punkt två, konferensens innehåll:

A. List of the problems

B. How we can solve them

En äldre dam kommer in och ställer ifrån sig sina gåstavar. Hon har tagit pendeln från Sundbyberg och kommit hit för att lyssna på ett föredrag om den nästan helt bortglömda proletärförfattaren Gösta Larsson. Han stack till New York på 30-talet där han skrev Ships in the River som anses ha legat till grund för filmen Storstadshamn med Marlon Brando.

– Jag kan inte stanna så länge eftersom jag måste hem och fixa skrivaren till min dator som krånglar. Ett av barnbarnen kommer över och ska hjälpa mig, säger Hagar Normark, 91 år.

Varje år kommer mer än en kvarts miljon människor till ABF-huset för att gå på studiecirklar eller lyssna på föredrag. Om allt.

Från utvecklingen i Afghanistan, sexturism och Erik Lindegrens poesi till sorgens historia utifrån ett psykoterapeutiskt synsätt eller lingvistiken i Lady Gagas sånger.

Kunskapstörstande och allmänintresserade människor som en kväll som denna föredrar ABF-huset framför America’s funniest home videos på Kanal 5.

KVÄLL

Klockan går mot sex och nu börjar folk strömma till för aftonens föreläsningar. Hur många som kommer och vad som drar mest folk är en knepig vetenskap. I huset finns nio salar med plats för allt från 336 till 35 personer. Det gäller att välja rätt.

ABF-chefen Göran Eriksson berättar om de verkligt stora publikdragarna genom åren:

– 11 september 2003, samma dag som Anna Lindh dog. 1 500 personer kom för att lyssna på Mikael Wiehe när han sjöng sånger av Violeta Parra. Vi fick flytta till Folkets hus. Och Norman Mailer! Och filosofen Georg Henrik von Wright! 2 000 anmälda. Då fick vi också flytta till Folkets hus. Det blev dyrt.

Denna kväll har det kört ihop sig en aning. Sena ändringar och nyinsatta föreläsningar har gjort att religionshistorikern Mattias Gardell fått nöja sig med Erlanderrummet med plats för 35 personer för att berätta om sin nya bok Islamofobi.

Att ta bort väggen till Per Albinrummet för att få plats med fler visar sig vara omöjligt, där repeterar ett band som senare ska uppträda med 60-talslåtar.

– Jag tycker det är fantastiskt att komma hit och möta alla dessa engagerade och intresserade människor när samhället i övrigt är som det är, säger Kajsa Petersson som lyckats få en plats längst bak i Erlanderrummet.