Drastiska Harriet

När Harriet Andersson var 14 sa hennes mamma ”Den som inte arbetar ska heller inte äta”. Hon tog jobb som hissflicka vid Holmbloms kappaffär i Stockholm.

Några år senare var Harriet Andersson lagerarbetare, men då som skådespelerska. I Sommaren med Monika gjorde hon en stark roll i ett i grunden svart socialrealistiskt filmdrama, men framför allt ett outplånligt intryck som alla grabbars lättklädda sommardröm, jumperflickan med det trotsigt farliga i blicken.

Ingmar Bergman regisserade, både på jobbet och privat. Förhållandet tog slut efter några år, filmsamarbetet fortsatte i decennier och gjorde henne internationellt känd. Nu får hon Stockholms filmfestivals Lifetime Achievement Award.

När Jan Lumholdt för några år sen gjorde en intervjubok hade hon ett villkor: Han fick inte snygga till hennes språk. Så bokens Harriet svär lika mycket som verklighetens och uttrycker sig lika uppriktigt drastiskt med underliggande humor.

Man ska kunna sin läxa, man ska komma i tid och man ska inte tjafsa, har hon sagt om sitt jobb. Men hon har också vetat vad hon vill ha av regin:

”Sitt inte för fan och förklara hela rollen. Och sitt inte och dissekera och spela upp för då får jag spader”.

Nästa gång fyller hon 79. I en tv-intervju nyligen konstaterade hon: ”Jag har aldrig varit en fin flicka. Hade jag varit det hade jag aldrig haft nåt roligt.”

Anita Boberg