Nästa ledare väljs i slutna rum

Socialdemokraternas sätt att utse partiledare kritiseras för att vara en sluten process. Men det har stora fördelar, anser partiveteranen Björn von Sydow.

På Socialdemokraternas extrakongress i mars kommer valberedningen att presentera en enda kandidat till posten som partiordförande. Hon eller han antas med acklamation och hyllas med en lång applåd.

Processen då denna person vaskas fram är en räcka av förtroliga samtal mellan valberedningen, partidistrikten och de aktuella personerna. Trots att valet av partiledare faktiskt är ett val av politisk inriktning förekommer ingen öppen debatt mellan kandidaterna (som utåt ofta förnekar att de kandiderar).

– Ja, det blir en motsättning mellan mediebevakningen och den öppna debatten å ena sidan och det interna manglandet å den andra, säger Björn von Sydow, S-riksdagsman, doktor i statsvetenskap och riksdagens talman 2002 till 2006.

Det är nackdelen. Modellens fördel, som Björn von Sydow ser det, har varit att partiet kunnat undvika öppna konflikter, som institutionaliseras.

– Det finns spänningar mellan storstad och skogslän, sidoorgani sationerna och själva partiet, kommunpolitiker och rikspolitiker… Vår modell har kunnat hantera det, och skapa balans inom partiet och den samlade arbetarrörelsen.

Nomineringsarbetet blir ofta en väv där också partistyrelsens och det verkställande utskottets sammansättning ingår, enligt Björn von Sydow. Den grupp som förlorar i ett avseende kan kompenseras i ett annat.

I flera länder utses partiledare i direkta partiomröstningar. Det lockar inte självklart till efterföljd, anser Björn von Sydow.

– Den ena sidan vinner. Den andra får inget. Är det bra?

Partiledarvalet i brittiska Labour nyligen är ingen bra jämförelse, även om det medförde livlig debatt och stort medialt intresse.

– Kandidaterna var två bröder som stod nära varandra även åsiktsmässigt, det gick att hantera. Normalt blir det svårare.

Att låta Socialdemokraternas partimedlemmar rösta fram ordförande är diskutabelt då det råder ”medlemskapsbrist”. Typmedlemmen är en 58-årig man, medan småbarnsföräldrar och invandrare är klent företrädda.

Däremot skulle Björn von Sydow gärna finputsa den nuvarande modellen.

– Man kunde ha öppna forum eller hearings, där partiledarkandidaterna får svara på frågor från valberedning och partimedlemmar. Om man klarar ut var kandidaterna står i svåra frågor får partiledaren ett starkare mandat.