För en vecka sedan rapporterades om konsekvenserna av den nya arbetskraftsinvandringslag som infördes i december 2008, genom ett samarbete mellan alliansregeringen och Miljöpartiet.

Många arbetskraftsinvandrare saknar helt möjlighet att hävda sina rättigheter på arbetsplatsen, eftersom uppsägning eller ogiltigförklaring av anställningskontraktet också kan innebära att man förlorar sitt tillfälliga uppehållstillstånd och därmed avvisas från Sverige.

Arbetskraftsinvandrare som fruktar att återvända till sina hemländer befinner sig därmed i en förlamande beroendeställning till sina arbetsgivare under upp till fyra års tid och tvingas ofta tiga om orättvisor och missförhållanden på jobbet.

Arbetskraftsinvandrare har tvingats arbeta 70 timmar i veckan för mycket låga löner. Vissa tvingas välja mellan att låta sig utnyttjas sexuellt eller att förlora jobb och uppehållstillstånd.

Tyvärr är mediernas nyhet ingen nyhet för den svenska asylrättsrörelsen. Nätverket Ingen människa är illegal uppmärksammade, tillsammans med Asylgruppen i Malmö och Papperslösa Stockholm, konsekvenserna av arbetskraftsinvandringslagens utformning redan 2008, ett halvår innan lagen trädde i kraft (uttalandet finns att läsa i sin helhet på www.ingenillegal.org).

Såväl alliansen som LO uppvaktades med informationen om att den nya arbetskraftsinvandringslagen skulle öppna för omfattande lönedumpning och exploatering av bland annat före detta asylsökande.

Sedan lagen trädde i kraft har asylrättsrörelsen i närmare två års tid kunnat se våra farhågor besannas. Men reaktionerna bland politiker och höga fackföreningsföreträdare har uteblivit.

I takt med att asylpolitiken blir allt strängare ser fler och fler desperata människor på flykt just arbetskraftsinvandringslagen som ett sista halmstrå att gripa efter.

Då regeringen medvetet bortsåg från de remissinstanser som påpekade att lagen försatte arbetskraftsinvandraren i ett alltför starkt beroendeförhållande till arbetsgivaren får man anta att alliansregeringen antingen är helt oförstående inför den utsatta situation som många asylsökande i Sverige befinner sig i, eller helt enkelt kalkylerat med lönedumpande konsekvenser av den nya lagen.

Fackföreningsrörelsen och LO har å sin sida inte heller mycket att vara stolta över. LO:s remissvar gällande arbetskraftsinvandringslagens utformning 2008 var relativt sval i sin kritik och man lyfter fram frågan först nu, när 12 000 arbetstillstånd redan beviljats i år och situationen uppfattas som ohanterlig.

Såväl fack som myndigheter menar att de har för lite resurser för att tillse att arbetskraftsinvandrarnas anställningsavtal också efterlevs i praktiken.

Nätverket Ingen människa är illegal arbetar för alla människors fria rörlighet och välkomnar därför arbetskraftsinvandring.

För nätverket är kravet på fri rörlighet dock intimt sammankopplat med kraven på alla människors lika rätt till social trygghet och fackliga rättigheter här i landet.

Arbetskraftsinvandringslagens utformning är därför fullständigt oacceptabel, och måste omedelbart göras om för att garantera arbetskraftsinvandrarna grundläggande trygghet.

Detta skulle kunna ske genom att människor som tillerkänns arbetstillstånd också omedelbart beviljas permanenta eller längre tillfälliga uppehållstillstånd utan villkor kopplade till arbetsgivarnas godtycke. En annan lösning är att man inför säkerhetsventiler i lagstiftningen som kan garantera arbetskraftsinvandrare särskilt skydd och möjlighet att stganna kvar i Sverige då lönedumpning, missförhållanden eller andra oegentligheter uppmärksammas på dennes arbetsplats.

Erik Helgeson
Aktiv i nätverket Ingen människa är illegal, Göteborg,
och förtroendeman för Svenska Hamnarbetarförbundet avd. 4