Statsskulden ska ner till varje pris

Inte för hög, utan för låg statsskuld. Det kan vara Sveriges problem.

Medan många länder i Europa tampas med höga statsskulder är läget ett helt annat i Norden. Den svenska statsskulden väntas i år motsvara 35 procent av bruttonationalprodukten (BNP), som är det samlade värdet av det som produceras under ett år. Nivån på skulden har på senare år varit den lägsta sedan slutet av 1970-talet.

Bakom utvecklingen ligger en kraftig minskning av statsskulden under alliansregeringen. Regeringen vill också fortsätta på den inslagna vägen. I höstbudgeten beräknas statsskulden om fyra år ha krympt till 21 procent av BNP.

– I dagens läge med massarbetslöshet är det fullkomligt idiotiskt att gå in för att sänka statsskulden, säger Stefan Carlén, förbundsekonom på Handels.

– När arbetslösheten är hög utnyttjar man inte alla resurser; då är det möjligt att skapa mer tillväxt genom att investera i välfärden. Dessa investeringar skulle på lång sikt betala sig genom ökad sysselsättning. Vi kommer aldrig att nå full sysselsättning med dagens anorektiska syn på finanspolitiken, fortsätter han.

Han får medhåll från LO-ekonomen Monika Arvidsson. Hon håller fram EU:s regler om att statsskulden inte får överstiga 60 procent av BNP som ett riktmärke.

– EU-regelverket lägger något av ett tak. Att kraftigt underskrida taket tyder på låga ambitioner för välfärdssektorn, säger Monika Arvidsson.

Hon är kritisk till att regeringen under finanskrisen valde att hålla nere statsskulden. Riksgäldens statistik visar att skulden bara steg under ett av krisåren, 2009, då ett stort lån för att stärka Riksbankens valutareserv låg bakom uppgången.

– Vi hade ett extremt krisläge, då borde regeringen låtit statsskulden öka och i stället satsat på att upprätthålla efterfrågan. Det skulle ha bidragit till att stabilisera arbetsmarknaden, säger Monika Arvidsson.

Även Robert Bergqvist, chefekonom på SEB, anser att regeringen skulle ha gjort mer för att stötta ekonomin när krisen slog till. Men han ser samtidigt fördelar med den förda politiken.

– Att statsskulden plockats ned ger svensk ekonomi ett bättre immunförsvar mot kriser, säger han.

Robert Bergqvist hänvisar till studier från Internationella valutafonden som anger nivån 30 procent av BNP som ett riktmärke för statsskulden. Studierna hävdar att högre nivåer leder till att privata investeringar trängs undan, medan lägre nivåer innebär att landet avstått från investeringar som skulle ha ökat tillväxten.

– En låg statsskuld kan tyda på att man underinvesterat eller att skatterna är för höga. Men det kan också röra sig om andra faktorer som att en stor andel av befolkningen är i arbetsför ålder, säger Robert Bergqvist som tycker det är för tidigt att säga om Sverige är på väg mot en alltför låg statsskuld.

Mer positiv till regeringens statsskuldspolitik är generaldirektören för statliga Konjunkturinstitutet, Mats Dillén.

– Vi står inför en demografisk utmaning som kommer att medföra ett högre utgiftstryck. Då är det bra att ha starka statsfinanser för att kunna tillåta statsskulden att öka när utgifterna kommer, säger han.