Kommentar. ”I did not have sexual relations with that woman.”

De orden upprepade USA:s dåvarande president Bill Clinton när skvallret spred sig om hans övningar med praktikanten Monica Lewinsky. På något sätt höll han fast vid den versionen genom alla förhör och intervjuer, eftersom oralsex inte räknas som en sexuell relation i Clintons värld.

Men presidenten hade haft en relation med en betydligt yngre, sårbar kvinna i beroendeställning. Och i dag, dryga decenniet senare är det, enligt de få skriverier om hennes liv i dag, Monica Lewinsky som står ensam med skammen, medan Clinton välkomnas världen över som den statsman han en gång var.

Nu har det kommit ut en bok om vår statschef, ”Carl XIV Gustaf – Den motvillige monarken”, heter den om någon till äventyrs skulle ha missat det. Och böcker om monarkin är inte direkt något som LO-Tidningen har anledning att ägna sig åt.

Men jag vill gärna skriva en rad till stöd för dem som en gång var unga tjejer, kanske förälskade, i alla fall festglada, vars berättelser nu viftas bort som ”skvaller”.

En del av boken består av intervjuer med kvinnor som umgåtts med kungen och hans vänner i olika udda sammanhang.

De olika kvinnornas berättelser liknar varandra. De är yngre än de manliga gästdeltagarna, alkoholen har flödat på festerna och de i dag medelålders damerna skäms för sitt deltagande.

Det är fascinerande att se hur bestämt deras trovärdighet avfärdas inte bara av kungens kompisar som sägs ha deltagit i festerna.

Historikern Dick Harrisson liknar berättelserna vid forna tiders häxjakter, då barn av mäktiga präster förmåddes fantisera ihop danser med djävulen och kvastritter. Författaren och historikern Herman Lindqvist skriver i Aftonbladet om privatlivets helgd.

Men unga kvinnor på 1990-talets berättelser om dekadenta fester är inte detsamma som manipulerade barn på den tiden vi trodde på häxor.

Om det är så att statschefer utnyttjar sin position till att supa ned bräckliga unga kvinnor så är det ett missbruk av en position, även om festandet sker på privat tid.

Och, med tanke på Monica Lewinskys öde – det blev inget av den högre utbildning som hon en gång drömde om – är det fullt förståeligt att kvinnor inte vill tala öppet om sin ungdoms blåögdhet. Hur hade de avfärdats om de trätt fram – som uppmärksamhetssökande golddiggers?

De påstådda häxornas förnekande betydde ingenting under medeltiden. Lite förändras. Unga kvinnors vittnesmål väger lätt även i våra dagar.