Jag minns lastbilsflakens trötta gästarbetare tidigt om morgnarna och sent på kvällarna när de transporterades till och från sina arbeten. Det är en av mitt livs sorgligaste bilder.

Det var i Singapore i slutet av 1990-talet. Vi bodde där då och vi brukade ofta diskutera statens omänskliga system – att arbetsgivarna hade total makt över sina utländska anställda, eftersom det var arbetsgivaren som stod för ansökan och arbetstillfället.

Vem kunde ana att Singapore låg i utvecklingens framkant?

Nu visar det sig att den nya lagen om arbetskraftsinvandring som infördes i Sverige för två år sedan bygger på samma cyniska grund.

Arbetsgivaren avgör själv sitt behov av arbetskraft. En anställd som slutar sparkas visserligen inte, som i Singapore, ut på en gång. Men på tre månader är det inte helt lätt att hitta nytt jobb i ett främmande land.

Om man inte är en efterfrågad specialist förstås. Det var bristen på sådana som skulle åtgärdas med lagförändringen.

Men i stället översvämmas fackförbund som Fastighets och Hotell- och restaurang av ansökningar från företag som trots den svenska arbetslösheten drabbats av brist på kompetens som servitriser och städare.

LO-Tidningen berättar om tre fall av anställningsbehov denna vecka.

  • Ett städbolag som säger upp 30 anställda och ändå vill importera nya.
  • Ett städbolag utan uppdrag som ansöker om tillstånd för 13 egyptier.
  • En taxifirma som vill anställa tre städare utanför Sveriges gränser.

Tre ansökningar som åtminstone leder till höjda ögonbryn.

Liknande historier har förekommit i andra medier den senaste veckan.

Vad gör ansvarig minister, Tobias Billström?

Trots att bland andra fackföreningar och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering uttryckligen varnade för negativa konsekvenser av lagförändringen så är Tobias Billström smått yrvaken. (Läser inte ministrarna remissvaren?)

Även om Tobias Billström nu ska kalla till sig Migrationsverket och parterna är han fräck nog att försöka dumpa över bördan på fackföreningarna.

”Är det inte viktigt att ett fack som, till exempel Hotell- och restaurangfacket, också tillvaratar de här människornas intressen”, sa Tobias Billström i SVT:s Rapport.

Hotell- och restaurangfacket? Tyngda av hög arbetslöshet och vikande medlemssiffror ska ombudsmän nu också agera poliser och jaga oseriösa arbetsgivare (som saknar kollektivavtal) för att kontrollera att anställda (som knappast är fackliga  medlemmar) arbetar med det som uppgetts och har de löner som utlovats.

Att hålla koll på att företag inte ägnar sig åt cynisk lönedumpning och utnyttjande, eller inte ens har anställt de invandrande människorna är en uppgift för myndigheterna.

Börja med skattekontoret. Där kan både sociala avgifter och inkomstskatt jämföras med ansökningarna om arbetskraft.

Det är bra att Tobias Billström bestämt sig för att tala med och lyssna på facken. Gör det gärna tidigare nästa gång!