Manlio Palocci

För 13 år sedan var Manlio Palocci med och startade nätverket Fackligt aktiva invandrare. Nu är han dess sista ordförande. Vid årsskiftet läggs det centrala nätverket ner.

Det är synd. Målet har alltid varit att lägga ner för att vi inte behövs, men nu avgjorde ekonomin, säger han.

Italienska föreningens lokaler i Nacka utanför Stockholm är öde, sånär som på Manlio Palocci och en av hans vänner som ska leda kaféet och försäljningen av italienska basvaror när föreningen om några timmar öppnar sina lokaler.

– Det brukar komma ett 30-tal personer varje kväll för att dricka kaffe och umgås, säger Manlio Palocci, medan han serverar en rykande espresso.

Trots att han är ordförande i föreningens Stockholmsavdelning vägrar se sig som italienare.

– Jag är romare och jag är svensk. Så länge Berlusconi sitter vid makten ser jag det som ett hån att kallas italienare.

Invandare kallar han sig dock gärna. Han kom hit från Italien på 1970-talet för att han tröttnat på facket och politiken. Då, precis som nu, gick Italiens politik åt ett håll han inte gillade, och han hamnade i ständiga konflikter. Han fick bildäcken sönderskurna för att han var fackligt aktiv i sitt jobb som banktjänsteman.

– Jag beslutade mig för att ändra allt innan jag fyllde 30. Jag ville byta land, liv och jobb.

Land och jobb gick bra, men även i Sverige har facket och politiken tagit det mesta av Manlio Paloccis tid.

Sitt första jobb här, som vaktmästare, fick han efter bara några månader.

– Jag kunde nästan ingen svenska alls, men fick ändå jobb, och så lärde jag mig språket. I dag har invandrare det tuffare.

Han fick sedan jobb inom vården och gick med i Kommunal. Kollegorna kom ofta till honom med problem. Till sist kände han att han lika gärna kunde engagera sig fackligt igen. Förtroendeposterna i klubben på Karolinska sjukhuset i Solna ledde vidare till ombudsmannajobb på Kommunals avdelning i Stockholm och på ABF.

Manlio Palocci var i början ganska ensam som invandrare bland sina fackliga kollegor. De som jobbade på golvet inom vården var oftast med i facket men blev sällan engagerade. En anledning var att ingen tog sig tid att förklara de fackliga frågorna och ideologin bakom facket.

– Det är som ett maratonlopp där vi invandrare startar två kilometer bakom. Får vi bara hjälp att komma i kapp till starten så är vi på samma nivå, men allt för ofta lämnas vi bakom.

För att ändra på det tog några fackligt aktiva invandrarna kontakt med LO och fick hjälp att starta utbildningar för invandrare på Runö folkhögskola. Det blev starskottet till nätverket Fackligt aktiva invandrare (Fai), som grundades 1997, och som även vände sig till aktiva i TCO och Saco.

Nätverket ville få fler fackligt aktiva invandrare och öka invandrarrepresentation på alla nivåer genom att satsa mer på utbildning.

Nätverket ville också lyfta upp integrationsfrågorna på dagordningen, och följa upp de beslut som fattades på området.

– LO och fackförbunden beslutade mycket bra när det gällde integration och invandrares representation, men sedan hände inget. Och det ville vi ändra på.

Manlio Palocci tycker att Fai har gjort mycket nytta. I alla fall de första åren. Nätverket höll kurser och tog fram fackliga utbildningar på en rad invandrarspråk. Fai ordnade också hearingar i riksdagen och var med i arbetet bakom en ny antidiskrimineringslag och bakom starten av antidiskrimineringsbyråer.

LO och till viss del även TCO stöttade arbetet ekonomiskt, men det krävde mycket både tid och resurser – och efter hand sinade både kassan och engagemanget.

Fai har fortfarande ett antal lokalavdelningar som kommer att överleva, men det centrala nätverket har inte ens haft pengar till att träffas på styrelsemöten de senaste åren och den sista november läggs det ned.

– Tyvärr. Vi har fortfarande mycket kvar att göra, men demokrati kostar. Så är det bara, säger Manlio Palocci.

Han hoppas att facket ändå fortsätter att satsa på integrationsarbetet. Det finns mycket kunskap, men det gäller att få ut den lokalt, där det ofta är svårare att förändra än centralt.

– Centralt ser man betydelsen av att någon med invandrarbakgrund är med i ledningen, men lokalt blir det svårare eftersom någon som kanske varit med länge måste petas om någon ny ska in.

Som Fais sista ordförande har Manlio Palocci bara ett enda råd till facket när det gäller arbetet öka mångfalden:

– Satsa på grundutbildning! Det är det viktigaste om fler invandrare ska engagera sig i facket, säger han innan han reser sig för att hälsa på vännerna som strömmar in i lokalen.