Kristoffer Lind

Bokförläggaren Kristoffer Lind anländer till förlaget i Gamla stan med något jagat i blicken och en ilsket sms-pipande mobiltelefon. De senaste två veckorna beskriver han som ”fullständigt hysteriska”.

I dag kommer den.

På hemlig ort någonstans i Europa har den tryckts och därefter transporterats med lastbil till Sverige. Och i dag, fredag, skickas den ut till landets bokhandlare och nu kan vi alla läsa den ofriserade sanningen.

352 sidor från pärm till pärm.

Frågan är om förväntningarna på en bok någonsin varit så upptrissade som inför publiceringen av denna: Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken.

– Jag vet en tidningsredaktion som satt åtta reportrar på att försöka få fram vad den innehåller, säger förläggaren Kristoffer Lind.

I två och ett halvt år har frilansjournalisten Thomas Sjöberg tillsammans med två kolleger arbetat med boken om kungen. Hemlighetsmakeriet har varit totalt.

– Vi har legat lågt med att berätta om arbetet med boken för att få arbetsro.  Men efter det att vi gick ut med att den skulle komma har trycket varit enormt.

Han berättar att försöken att få ut innehållet varit många. En dag ringde till exempel en man som utgav sig arbeta på Världsnaturfonden där kungen är förtroenderådets ordförande.

– Han ville att vi skulle skicka över ex av boken så att de fick läsa och därefter bedöma om det var lämpligt att kungen skulle ha kvar sitt förtroendeuppdrag i fonden.

De tre journalisterna har använt sig av ”gedigen grävande journalistik” enligt Kristoffer Lind.

De började i den yttersta periferin och arbetade sig in mot epicentrum. De pratade med lumparkompisar, lärare, klasskamrater, städerskor, gamla chaufförer.

Därefter med sådana som livvakter, adjutanter. Den bästa källan i boken är för övrigt en livvakt som framträder helt öppet med namn.

Mobilen vibrerar till, och den här gången svarar han på samtalet. Med en blick och en handrörelse får LO-tidningen en diskret vink om att det vore älskvärt om vi kunde gå ut ur rummet en stund.

Tillbaka igen berättar Kristoffer Lind att det var Thomas Sjöberg som ringde och berättade att en av de tre i teamet just fått reda på att hon stängts av från sitt jobb på Sveriges Radio. Förklaringen var, enligt henne, att hon medverkat i arbetet med boken.

– Underligt. Det har de ju vetat om hela tiden, säger Kristoffer Lind.

Ju närmare de tre journalisterna kom epicentrum, desto tystare blev det. När de gjorde försök att prata med folk i kungens bekantskapskrets stötte de på en ogenomtränglig mur av lojalitet.

– Under resans gång har vi motarbetats på ett … mycket obehagligt sätt som jag inte vill berätta om nu. Det har också handlat om hot … som framförts på ett mycket, mycket snyggt sätt.

Och en förfrågan om att intervjua huvudpersonen själv avvisades vänligt formellt av hovet – förstås.

Kristoffer Lind har av människor i branschen avråtts från att publicera boken. En före detta chef på Aftonbladet varnade honom för konsekvenserna.

– I vissa fall har det varit obehagligt. ”Tänk vilka starka krafter detta sätter igång”, sa en person till mig. Det är ju nästan en feodal rädsla för kungahuset. Vi lever i en demokrati där man är rädd för en bok!

Han är inställd på att boken kommer att ifrågasättas. Hela tiden under arbetets gång har manuset granskats av advokat Lars Viklund, ”Sveriges främste förtalsjurist”, enligt Kristoffer Lind.

Vad kommer det då att bli bråk om?  Han blir tyst en stund, samlar sig och finner till slut omskrivningen: ”övningarna”.

– Den som läser boken från pärm till pärm kommer också att få en positiv bild av kungen som helst vill köra grävskopa eller vandra ensam på en alptopp. Men så finns det de känsliga passagerna som visar på dåligt omdöme. Men det var inte kungen som styrde de övningarna.

Kung Carl XVI Gustaf är Sveriges statschef och representerar landet, sitter ordförande i utrikesnämnden och har insyn i rikets säkerhet och avlönas med offentliga medel. Detta är anledningen till att han måste granskas och inte ska ”lämnas ifred”, hävdar Kristoffer Lind.

– Det finns en samsyn i Sverige att alla ska behandlas lika, att alla ska bedömas efter sin prestation. Men det gäller uppenbarligen inte kungen. Intellektuellt är svenskarna republikaner, men känslomässigt rojalister.