Bilder av arbete

På ett svartvitt fotografi kommer två män, båda med skyddshjälmar, gående mitt i bilden. Männen ser avslappnade men ändå påtagligt målmedvetna ut bredvid de stora maskinerna, samtidigt syns det att gruvan i Kiruna är en miljö som de vistas i dagligen.

Det finns en stark närvarokänsla i den rumänska konstnären Matei Bejenarus (f 1963) svartvita fotografier ur serien ”M3 – work, memory, movement” från olika industrimiljöer. Korta texter, placerade ovanför fotografierna, bidrar på ett subtilt sätt till att göra bilderna mer komplexa än vad de först ser ut att vara.

Bland annat påpekar Matei Bejenaru insiktsfullt att många bilder av arbetsplatser sällan visar själva arbetet utan är tagna under kaffepauser eller i samband med andra raster. Själv vill han försöka fånga pågående arbete i bild men undvika klichéerna genom att vara på plats och i dokumentär anda följa arbetet under en tid.

Informationen om var de enskilda fotografierna har tagits ges på ett A4-papper som precis som de nämnda texterna ser ut att vara skrivet med en skrivmaskin.

När jag läser att bilderna är tagna i Finland, Italien, Israel, Tjeckien och Sverige förankras de i tid och rum. De gör att de ingår i en större och pågående berättelse om arbete.

Många av frågorna kring arbete i den konstnärliga bilden som det infallsrika utställningsprojektet Image at work vill diskutera finns koncentrerade i Matei Bejenarus fotografier. Det handlar inte bara om bilden av arbete utan även om hur bilden och konstverket i sig är resultatet av arbete.

Saskia Holmkvist (f 1971) lyfter i videoverket ”Internship in Private”, 2007 fram det ekonomiskt oavlönade eller lågt betalda arbete som finns inom kulturområdet.

Männen och kvinnorna som vi möter i filmen har alla anknytning, antigen som fast anställda eller som praktikanter, till Shedhalle i Zürich. Till den konsthallen blev Saskia Holmkvist inbjuden att delta i en utställning och tog då personalens egna arbetslivserfarenheter som utgångspunkt för ett verk om praktikplatser.

Med deras berättelser som material har hon sedan dokumenterat en fiktiv terapisejour där olika utsagor på ett nästan omärkligt sätt ibland glider över i varandra. Som en bild av hur lätt ett system accepteras och reproduceras av alla involverande, trots principiella invändningar, är det lysande.

Värdet på det arbete som en konstnär skapar med sin konst listas i ett nytryck av Rasa Todosijevics (f 1945) 16-sidiga skrift ”Edinburgh Statement” från 1975. Underrubriken ”Who makes profit on art, and who gains from it honestly?” säger egentligen allt.

Uppräkningen, från arbetaren som tillverkar penslar, lastbilschauffören som transporterar penslarna till affären, försäljaren som säljer konstnärsmaterial till kritikern eller journalisten som skriver om utställningen, är inte bara en bitvis humoristisk läsning utan ger även en bild av hur allt arbete faktiskt alltid skapas i ett sammanhang. Trots att det har gått 35 år sedan texten skrevs känns den idag minst lika aktuell som kulturpolitisk pamflett som den gjorde 1975.

På galleri Index är Tamas St. Auby (f 1944) lågmälda film ”Centaur”, 1973-75, en lika utopisk som dystopisk rapport om arbetslivets vardagsslit.
Medan de svartvita bilderna från olika fabriker, affärer, kontor och kaféer flimrar förbi och förblir ganska dystra är ljudspåret med dialoger och sånger betydligt mer utopiskt.

Precis som i Matei Bejenarus fotografier och i Saskia Holmkvists film ställs de förväntade bilderna av arbete i ett nytt och annorlunda perspektiv om man bara tittar och lyssnar ordentligt. Möjligheten är stor att man får syn på någonting som man inte sett förut eller ens förväntat sig. För Image at work är en utställning som inte bara vill bekräfta etablerade bilder av arbete utan försöker skapa nya.

Fotnot: Filmen ”Centaur” förbjöds och censurerades av den ungerska staten direkt när den var färdigställd. Först 2009 kunde filmen visas, återskapad och restaurerad.

Thomas Olsson