Förvaltningen av AP-fonderna kostade 4,3 miljarder kronor förra året. Samtidigt lades bara en tusendel så mycket, 5 miljoner kronor, på etisk uppföljning av placeringarna.

Vänsterpartiet har låtit Riksdagens utredningstjänst (Rut) granska AP-fondernas ekonomi. Den visar att den sammanlagda kostnaden 2009 för att hålla placeringsarbetet igång av svenska pensionspengar uppgick till den svindlande summan av 4,3 miljarder kronor.

1,2 miljarder kronor härrör sig till försäkringsadministration som AP-fonderna främst betalar till Skatteverket och Försäkringskassan.

Men därutöver kvarstår över 3 miljarder kronor i förvaltningskostnader och transaktionskostnader.

Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson anser att den höga kostnaden är ett resultat av för många snabba förflyttningar av pensionsspararnas pengar.

– Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det som att avlöna tusentals personer för att spela schack med varandra. I princip är det ett nollsummespel.

– Att öka volymen kortsiktiga placeringar kommer inte att förbättra företags möjligheter att hitta kapital. Tvärtom kan det bidra till problem för den reala ekonomin när de spekulativa tendenserna på kapitalmarknaden förstärks, säger hon.

Förutom för den minsta AP-fonden, den sjätte, är AP-fondernas uppdrag visserligen inte att gynna företag utan att ge en bra avkastning till ägarna, det vill säga pensionsspararna. Men att kortsiktiga placeringar skulle ge en bra avkastning är tveksamt, anser Ulla Andersson.

– Det blåser upp möjligheterna för ledningarna att tjäna pengar, men det är inte nödvändigtvis en bra strategi för ägarna, säger hon.

Bland transaktionskostnaderna finns också de avgifter, sammanlagt 565 miljoner kronor, som vi alla betalar till fondförvaltarna i premiepensionssystemet för att vi ska få placera våra pengar hos dem.

Det är alltså pengar som tas ur de fonder vi själva kan välja och är pengar som går direkt till bankerna i avgifter.

Här är det intressant att notera att det statliga inkomstpensionssystemet kostar mindre än hälften i transaktionsavgifter, 208 miljoner kronor.

Detta trots att de AP-fonder som förvaltar inkomstpensionen förvaltar en betydligt större summa av våra pensionspengar, 820 miljarder kronor mot 340 miljarder kronor för premiepensionssystemet.

Samtidigt som förvaltningen av våra pensionspengar kostar 4,3 miljarder kronor avsätts i sammanhanget futtiga 5 miljoner kronor till en etisk översyn av hur pensionspengarna placeras. Av dessa går 2,3 miljoner kronor till den fristående konsultfirma som sköter själva bevakningen av företagens etik.

Det är en alldeles för liten satsning, anser Ulla Andersson.

– Vi har sett gång på gång hur AP-fonderna har investerat i företag som många andra placerare ratar av etiska skäl.

– För varje 1 000 personer som arbetar med att placera pengar är det en person som har det otacksamma jobbet att se över om det finns problem med de placeringarna. Det är naturligtvis helt otillräckligt, säger Ulla Andersson.