På måndag presenterar Svenskt Demenscentrum utredningen som ska ligga till grund för ny lagstiftning om tvångsåtgärder i demensvården.  Men Kommunal kräver i stället en lag om minimibemanning.

– Det är billigare att ha lås än personal, säger Annelie Nordström, förbundsordförande för Kommunal.

Hon befarar därför att en ny lag ska leda till att kommunerna fortsätter att använda sig av lås och andra tvångsåtgärder, i stället för att ta in den personal som behövs.

– För de äldre demenssjukas värdighet är det ett mycket bättre alternativ att ha mer personal än regler om att och när man får lov att använda tvångsåtgärder, säger hon.

Kommunal har i princip aldrig tidigare varit för regler om minimibemanning.

– Men det här är ett sätt för oss att reagera på att det nu gått för långt när det gäller att minska på personalen. Man skiter också i att ordna boendeformer som är lämpliga för dementa. De finns i alla boendeformer i dag, där personalen inte har förutsättningar att ge dem ett värdigt liv, säger Annelie Nordström.

I somras upphörde Socialstyrelsens föreskrifter om skyddsåtgärder för personer med demens att gälla. De ansågs föråldrade och sakna stöd i lagen.

Socialstyrelsen har sedan tidigare varit tveksam till att lagstifta om minimibemanning. När de nya nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom togs fram gick man igenom den forskning som fanns på området. Och där hittades inget stöd för att rekommendera en viss bemanning.

– Socialstyrelsen är också tveksam eftersom en minimigräns kan leda till att den i praktiken blir en högsta bemanning, säger Helena Axestam, utredare vid myndighetens äldreenhet.

Huvudbudskapet är att ansvariga för verksamheterna fortlöpande ska kontrollera att bemanningen är sådan att personalen kan utföra de uppgifter den är satt att göra.

– Behoven ändras och växlar över tid. Då kan man behöva mer eller mindre personal. Man kan tänka sig att det ibland behövas mer personal på ett demensboende, som när en ny person flyttar in jämfört med en lugnare period när gruppens boende är stabilt, säger Helena Axestam.

Annelie Nordström håller med om att det bästa vore om de äldres behov fick styra storleken på personalstyrkan.

– Men det är ett slag i luften. Det blir ändå kommunens plånbok som avgör hur mycket som behövs för att täcka behoven, säger hon.

Regeringen har redan tidigare tagit emot en utredning inför en ny lagstiftning när det gäller tvång i demensvården, men remissinstanserna var oeniga. Därför fick Demenscentrum i uppdrag att ta fram ytterligare kunskapsunderlag. Svenskt demenscentrum offentliggör sin utredning på måndag.

– Den ska Maria Larsson begrunda och sedan kommentera. Förhoppningsvis ska den fungera som ett bra underlag till att kunna ta fram ett förslag på ny lagstiftning, säger Niklas Thorselius, pressekretare hos barn- och äldreministern Maria Larsson (KD).

I en debattartikel i Göteborgsposten i augusti framhöll Maria Larsson och statssekreteraren Ragnwi Marcelind att en lagstiftning som medger tvångsåtgärder ännu inte finns – och inte heller har funnits. Men det kan, enligt artikeln, uppstå situationer när en person med demenssjukdom utgör en fara för sig själv eller andra, som kan kräva det.

Syftet med den nya lagen är, enligt ministern, att öka rättsäkerheten för de dementa så att de inte utsätts för tvångsåtgärder när det finns andra alternativ.