Tillfälliga paviljonger

Vad får man göra i en park? Vem har tillträde och vilka skrivna respektive oskrivna regler finns det där?

Modellen över Marabouparken som ingår i Kerstin Bergendals konstprojekt ”Park lek” rymmer fler möjligheter och frågor än vad man först kan tro. För här finns flera konkreta idéer för parken som vuxit fram under möten med inbjudna kommunpolitiker, tjänstemän och vanliga parkbesökare.

När Marabouparken inviger sin nybyggda konsthall med Parkliv, en infallsrik utställning med 14 konstnärer, hör Kerstin Bergendals öppna projekt till de mest visionära. Det är också tänkt att fortsätta på plats i Sundbyberg även efter att utställningen avslutats.

Med tanke på att parken sedan 2006 ägs av Sundbybergs stad och numera är öppen för allmänheten kan ”Park lek” bli konst som gör verklig skillnad. Kanske blir tanken om tillfälliga paviljonger med flexibla väggar förverkligad och kan användas för filmvisning, möten, spelningar, poesiläsningar eller någonting annat spännande.

Från början var det främst anställda på Marabou som hade tillträde till den representativa parken med sin modernistiska skulptursamling.

När Henning Thorne-Holst, chokladfabrikens grundare, på 1930-talet gav landskapsarkitekten Sven A. Hermelin i uppdrag att anlägga parken var dessutom idén att konsten och naturen hade en stor betydelse för personalens välmående, och därmed arbetsförmåga, helt central.

I dag har parken ett annat uppdrag och andra besökare, men konsten och naturens betydelse för parken som mötesplats är lika centrala nu som när parken en gång anlades.

Thomas Olsson