Valanalys på storstadsfik

Höstregnet hindrar inte fikarna på Kafé Vurma. Under markisen sitter stockholmare, inlindade i filtar, som oförlösta fjärilar i kokonger. Barnvagnskolonnerna bygger murar, folk över 35 är avvikare.

På kafé Vurma är frågan för dagen överfulla förlossningsavdelningar och svårigheten att få dagisplats. Det som borde vara vårt gemensamma problem, med åldrande befolkning och råkris i befolkningsfrågan, är osynligt.

Stämningen är avslappnad, folk är öppna och vänliga. Här vid Hornstull i Stockholm finns en stor tolerans för hbtq-personer och folk från andra länder, bara de äger en bostadsrätt och är sådär södermysigt vänliga och avslappnade.

Intoleransen ligger på ett annat plan. Intoleransen gäller fattigdom som inte är självvald som den är när man valt ett liv som konstnär. Folk som är lite ruggiga, gamla eller bara slitna är utplånande från de gamla arbetarkvarteren.

Rika och välbehållna pensionärer finns. De häckar på Reimersholme och kämpar för sin sjöutsikt med juridiska svärd. De 850 000 svenskar som inte har råd att gå till tandläkaren är långt borta från trakten av Kafé Vurma.

När jag går i Hammarstrand i Jämtland en lördagsförmiddag eller i Hultsfred i Småland ser jag ett helt annat Sverige. Här kostar husen en bråkdel, ungdomarna är få och rullatorerna många. Allt är Sverige, men vi vet allt mindre om varandra. Och vi blir allt mindre intresserade.

Jag gillar Kafé Vurma. Alla lever vi i våra små fickor, det är okej. Det jag inte gillar är att makten blir allt mindre intresserad av Sverige bortom Storstaden.

I Stockholm har finanskrisen knappt märkts, alltså finns den inte. I valrörelsen kallades sällan krisen vid sitt rätta namn Massarbetslöshet. Det anordnades inga jättedemonstrationer i Kungsträdgården med LO-medlemmar från hela landet, så som skedde i mitten av 90-talet.

Den arbetslösa är inte längre min farbror, eller min kompis. Den arbetslösa är Den Andre, den som sitter långt från makten.

Och bättre lär det knappast bli i brådrasket, nu när vi har valt en regering som öppet delar in medborgarna i Samhällsbärare och Resten.

Hälften av alla väljare bor i de största städerna och riksdagens majoritet kommer från något av storstadslänen. Från och med nu går det utmärkt att vinna val, enbart på storstadsfrågor.

Den fjärran landsbygden, de orter som har längre än ett pendlingsavstånd till en större stad, är i taskigt läge.

Kristina Mattsson