Kristina Mattsson

Sveriges glesbygd håller på att tömmas på människor. Snart bor alla i storstäderna. Journalisten Kristina Mattsson konstaterar att det bara händer – medan politikerna låtsas att de gör något åt det.

Nu har hon skrivit en bok för att väcka debatt kring ämnet. Insikten om vad som håller på att hända drabbade henne när hon tillsammans med sin man för sex år sedan svängde in i Ljusne i Hälsingland efter en familjeutflykt.

– Sågverket var öde och många byggnader hade varit övergivna länge. All rörelse kretsade kring vårdcentralen, äldreboendet och Apoteket.

– Jag och min man frågade oss: Finns det här? Jag hade ingen aning om att det såg ut så här, säger Kristina Mattsson.

Hon började tänka tillbaka 25 år i tiden. På hur det var i Österfärnebo när hon och maken gick på folkhögskola i gästrikeorten och sedan började jobba på samma skola.

– Allt var väldigt levande. Det kändes som om det var ett annat sätt att leva än i en storstad, ett fungerande sätt, säger Kristina Mattsson.

Livet på landet fick en rejäl skjuts av den gröna vågen på 1980-talet. Hon minns bekanta som drömde om att skaffa fårfarm i Värmland. Och som gjorde det.

– Det fanns ett helt annat intresse för landsbygden då, säger Kristina Mattsson.

För att söka svar på vad som förändrats sedan dess gav hon sig ut på en resa genom landet. Hon pratade med allt från bönder till kommunalråd. Upptäckterna blev boken Landet utanför.

Hon skriver bland annat om en välbärgad grupp från Stockholm som gärna reser till landsbygden. Fast bara till vissa orter, som Åre, Kivik och Österlen. Där blommar lyxkrogarna, medan ortsbefolkningen förbryllat kliar sig i huvudet och undrar om stockholmarna vill ha Stureplan på semestern också.

– Åre är ett flygande tefat som landat i Jämtland, ett storstadsland. Det är bra att det kommer fler företag dit. Men det är tråkigt att utvecklingen bygger på en extrem konsumtionskultur som ökar på klasskillnaderna. Själva vackra Åre blir bara en kuliss.

Men i de flesta orter hon besökt är folk oroliga över framtiden. Hur ska det gå när så få unga blir kvar?

– Barnen flyttar inte längre tillbaka hem som de gjorde tidigare, säger Kristina Mattsson.

Hon fascineras av att det pratas så lite om avfolkningen. Om några år kan den ha nått ända ner till Småland.

– Det kan vara det ekonomiskt bästa att folk bor i storstäderna. Det hörs mellan raderna när politikerna pratar. Och det tycker nationalekonomerna också, säger Kristina Mattsson.

Men hon varnar för de utmaningar som klimatkrisen för med sig.

– Att ha en levande landsbygd är att ha möjligheter att välja andra slags liv i framtiden. Det behövs visioner i politiken igen, säger hon.

Politikerna har länge pratat om att hela Sverige ska leva. Hon ser dock inga tecken på att något görs för att det ska bli verklighet. Men en del orter har själva lyckats bromsa takten på utflyttningen. Som värmländska Sunne.

– Innan den satte fart igen på 1990-talet samlade Sunne sig och sa: ”Vi har lägst utbildningsnivå i hela Sverige, vad ska vi göra?” Där lyckades näringslivet, kommunen och eldsjälar lyckades tillsammans bryta utvecklingen.

I grannkommunen Filipstad har befolkningen halverats på 30 år. Där möttes hon av en mörkare framtidstro.

– Det ger dåligt självförtroende att vara i en bygd som folk bara flyttar ifrån, säger hon.

Kristina Mattsson bor själv sedan många år med sin familj i en söderförort till Stockholm. Det är hemma för henne.

Men det är ändå logiskt att just hon skrivit boken om landet utanför storstäderna. Redan under uppväxten i Åkersberga, strax norr om Stockholm, kunde hon följa urbaniseringen på nära håll. Lägre tjänstemän från övriga landet bosatte sig där på 1960-talet. Då lämnade en miljon människor glesbygden för storstäderna.

Dialekterna blandades på gatan där hon bodde. I klassen hade alla utom en föräldrar från andra platser. Själv kom Kristina till Åkersberga som treåring. Hennes föräldrar hade flyttat runt i landet under många år och landade där när de var i 30-årsåldern.

Men Åkersberga förblev identitetslöst för Kristina Mattsson. Orten låg inte riktigt på landet men heller inte riktigt i stan. Hembygden var i stället Älmsta i Norrtälje kommun. Där har båda hennes föräldrar rötter sedan generationer tillbaka. Där finns hennes förfäders andar. Dit åker hon för att vattna föräldrarnas gravar.

Kristina Mattsson kan förstå varför människor lockas av städernas möjligheter.

– Men jag vill inte att tömningen av landsbygden ska ske utan att vi ens pratar om den, säger hon.