”Arbetarklassen har fått en riktig känga”

”En frukt av alliansens politik” säger biljettkontrollanten Chowdhry Fakhar och visar på sin Securitasklädsel. ”Om allt ska säljas och Sverige ägas av riskkapitalbolag så vet inte jag om jag och andra arbetare och deras barn kan få det bättre,” säger han.

De säger det en efter en:
Katastrofalt! Valet är en ren katastrof!
Mellan tuggorna i fikarummet är tunnelbanepersonalens ilska stor.

Sverigedemokrater i Sveriges riksdag. Det är en katastrof, det är beklämmande, det är pinsamt. Sjukt! En kvinna skakar på huvudet, men vill inte uttala sig.

På en tv-skärm i fikarummet på Gullmarsplan i Stockholm syns Fredrik Reinfeldt göra ett första uttalande dagen efter valet.

– Jag mår inte så bra, säger trafik­värden Manouche Zola.

Fyra år till med en borgerlig regering, det är bara för mycket, säger han.

Han är orolig för en fortsatt utförsäljning. Inte minst för hans fru, som jobbar inom hemtjänsten.

Och för skattesänkningar:

– Om man sänker skatten gynnar det rika. Det spelar ingen roll om vi bussförare har fått 1 200 kronor mer, de rika har ändå tjänat mycket mer.

Men det värsta är ändå att försäkringarna, för arbetslösa och sjuka, har försämrats. Själv körde han buss tills han fick en blodpropp. Av stress, säger han. Nu är han omplacerad till trafikvärd.

Han röstade på Miljöpartiet, främst för Wetterstrands skull – men säger sig vara socialdemokrat.

– Det var fegt av Wanja Lundby-Wedin att inte säga redan för två år sedan att Mona Sahlin borde bytas ut.

SD:s framgångar tror han beror på att många är i utanförskap och har känt att det inte spelar någon roll vad de röstar på. Men han tror inte att SD kommer någonstans.

– Jag är inte rädd för det partiet, säger han.

Men de etablerade partierna borde ha gjort mer för att blockera det.

– Sverige är ett land som har bra rykte i Europa, säger han. Och i dag har ett rasistiskt parti kommit in i riksdagen. Det är inte bra.

Biljettkontrollanten Chowdhry Fakhar tycker också att valutgången är katastrofal. Men när han slagit sig ner vid bordet med ett gäng kolleger konstaterar han lugnt att man får acceptera demokratins spelregler. Svenska folket har röstat in SD.

Men också att de etablerade partierna måste vara självkritiska:

– De har en väldigt förvrängd syn på integration. Jämt pratar man om problem. Man ser invandrare som något slags ufon.

Hela integrationsbegreppet, som det används, är felvänt, anser han. Och kravpolitiken är helt fel.

– Jag anser inte att jag behöver anpassa mig till 150 procent. Jag har lämnat mitt land, min by, min klan. Jag har byggt upp mitt liv igen. Jag finns här. Jag är öppen för allt.

Men det finns en anledning till att han efter 20 år i Sverige inte kan räkna till tre vänner som heter sånt som Björn, Sven eller Olle.

– Om inte de mer etablerade här i Sverige visar välvilja så finns det ingen möjlighet för mig att komma in i samhället, säger han.

Att borgarblocket blev störst beklagar han:

– Jag anser att arbetarklassen har fått en riktig känga. Den politik som borgarna för anser jag vara arbetarfientlig. Man drar skyddsnätet från arbetarklassen. Allt i syfte att arbetarklassen ska acceptera jobb till lägsta möjliga pris. Det kan inte vara rätt i en välfärdsstat.

På jackan och kepsen, som han trycker ner över pannan när rasten närmar sig sitt slut, står Securitas, företaget han jobbar på sedan början av året. Tidigare hade han samma arbetsuppgifter, men först med SL som huvudman, sedan Connex och så SL Kundtjänst.

– Allt ska ut på entreprenad, säger han.

Och ingenting blir bättre. Nuvarande avtal är skrivet under SL-tiden. Det håller på att förhandlas om.

– Vi får se. Men det brukar inte gå åt rätt håll. Man får offra något. Det finns väl inget exempel på när det blivit bättre av privatisering, säger han men ändrar sig vad gäller telemarknaden. Men bara för konsumenterna, inte arbetarna där, anser han.

– Den offentliga verksamheten ska medborgarna äga och inte riskkapitalbolag.

Han har röstat på Socialdemokraterna i år, liksom tidigare val.

– Men jag är inte så säker på att det blir så nästa gång. Jag kan aldrig tänka mig att rösta blått, men MP och V finns som alternativ, säger han.

Kollegan Ibrahim Abdela sträcker ut med armarna.

– Jag tror helt tvärt om.

Han har röstat på Folkpartiet. För att han tror på den liberala ideologin, på öppna gränser och den globala världen. Men med SD:s framgångar blev valet katastrofalt. Ett samarbete med MP är han tveksam till.

– Jag tror det blir nyval. Energipolitiken och budgeten kommer kanske att fälla en borgerlig regering, säger han innan de går iväg för att jobba.