Mörkhyade som nekas inträde på krogen. Smygfilmad gruppmisshandel under gatlykta. Girigheten bakom ett dollargrin vid en skum affärsuppgörelse. Allt varvat med bilder av jagande vilddjur. Budskapet var tydligt, liksom punchlinen: ”Vi vill ha ett mänskligare Sverige”.

Men Kristdemokraternas valfilm kändes ändå inte övertygande. Som en vän sa till mig någon vecka före valet: ”Är det någon som tror att Sverige ser ut så där eller?” Men i dag känns den närmare verkligheten.

Sveriges riksdag har befolkats av ett parti som bara för fyra år sedan hade en partilogga som var hämtad från vit makt-rörelsen. Därtill får vi för första gången sedan trettiotalet en borgerlig regering två gånger i rad, och klyftorna i samhället kan förväntas vidgas ännu mer.

De rika blir allt rikare samtidigt som skandalen i HQ Bank och turerna kring de insidermisstänkta Nordea- och Cevianmännen påminner oss om att girigheten alltjämt frodas i Stockholms finanskvarter.

I veckan har uppföljaren till åttiotalsklassikern Wall Street biopremiär. Enligt SF så har finansbolagens förhandsbokningar av filmen slagit rekord. Det som drar är filmkaraktären Gordon Gekko, den skrupelfrie företagspirat som nått ikonstatus bland finanshajar världen över.

Det närmaste man kan komma en svensk motsvarighet är den ständigt solbrände riskkapitalisten Christer Gardell. Han skäms inte för liknelsen: När han hade femtioårskalas nyligen visades filmklipp av Gordon Gekko på plasmaskärmar runt om i festlokalen. Dollargrinet från Kristdemokraternas valfilm hade förmodligen passat lika bra.

Oppositionen fick upp ångan bra i valrörelsens slutspurt. Men det räckte inte. I själva verket dribblades de bort för länge sedan. Anders Borg tog tidigt under finanskrisen kommandot över den ekonomisk-politiska debatten. Hans retorik var märkbart röd, med udden riktad mot bankernas bonusexcesser. Samtidigt tycks S, som under årtionden flirtat med nyliberal ekonomisk politik, ha haft svårt att orientera sig när den globala marknadsliberalismen bröt samman.

Det är dags att samla ihop sig nu. Alliansregeringens politik för ökade klyftor riskerar att ge de främlingsfientliga ännu mer växtkraft. För att kunna bryta detta dubbla gissel måste socialdemokratin på allvar göra upp med sitt förflutna och genomgå en ideologisk självrannsakan. Till nästa val måste budskapet om ett mänskligare samhälle komma från vänster.

Lars Ahnland