Vaskar fram verkets vagga

Arkeologerna letade efter lämningar från medeltiden vid Motala ström – men fann en hel stenåldersboplats. Den största man hittills hittat i Sverige, och en minst 5 000 år gammal föregångare till Motala verkstad.

– Jag sållar lera som alla andra här, säger Ann Westermark som står under järnvägsviadukten vid Motala ström med ett såll framför sig och en vattenslang i ena handen.

Robyns senaste hit Dancing on my own spelas i radion och ett tåg mullrar förbi på rälsen ovanför.

– Kanske inte den bästa arbetsmiljön det här, säger hon leende och gör en kort paus för att titta upp mot järnvägsbron.

Ann Westermark är säsongsanställd, liksom majoriteten av det 50-tal arkeologer som arbetar med utgrävningarna vid Motala ström. Men de känner sig privilegierade över att få vara på plats, trots att arbetet bitvis blir monotont och slitsamt för muskler och leder.

– Att undersöka den här fornlämningen är som att springa ett maratonlopp. Här är det uthållighet som gäller. Men alla är medvetna om att en sådan här lämning är man bara med om en gång i sitt yrkesliv, säger Linus Hagberg, även han säsongsanställd.

Han står flera meter ner i en utgrävd del av strandkanten och skyfflar grå lera. Genom alla årtusenden som passerat har strandkanten förflyttat sig. Mycket av det som i dag är land låg under vatten på stenåldern.

– De föremål vi hittar har lagrats i lerlagren på botten. De ser ut som om någon skulle ha lagt dit dem går för det är så syrefattigt där nere, säger Göran Gruber, även han grävledare, men fast anställd på Riksantikvarieämbetets UV Öst.

Han går in i ett vitt tält några meter längre bort, där fler arkeologer arbetar koncentrerat. Yxor, ljuster, kvarts, ben och flinta sållas omsorgsfullt fram. Ett av de mest anmärkningsvärda fynden är runt 200 ljusterspetsar för fiske som suttit kvar nerborrade i botten sedan stenåldern. Förmodligen har de en gång varit nerborrade i fiskar. Men det var för en si så där 5000 till 6000 år sedan.

– Det är inte så att vi inte har hittat ljusterspetsar tidigare. Det ovanliga är att det är den här mängden, säger Göran Gruber.

Själva strömmen tros ha funnits där i runt 9000 år.

Utgrävningarna vid Motala ström startade redan 1995 när Banverket började planera för en ny järnvägsbro där. Till en början letade arkeologerna efter medeltida fynd. Men snart upptäckte de att det fanns betydligt äldre lämningar. På en del av verktygen har Göran Gruber och hans kollegor hittat ristningar, vad de betyder finns det inget svar på ännu.

– Men varför skulle inte det här kunna föreställa till exempel harpuner, ålar eller fiskar? Ristningarna lockar till den typen av tolkningar, säger Göran Gruber medan han vrider och vänder på ett av föremålen som hittats.

Han har liknat boplatsen vid Motala verkstad eftersom fynden –knivar, spetsar och olika redskap i sten – tyder på att människorna arbetade en hel del med att tillverka verktyg. Ljustren tycks vara gjorda av mellanfotsben från kronhjortar eller något liknande djur. De har även dragit upp yxskaft gjorda av kronhjortshorn.

Göran Gruber tycker att det är spännande att även rester från kranier och andra fragment av människoben finns bland det man hittat. Det kan tyda på att det varit någon form av rituell begravningsplats vid strömmen.

– Det kan ha varit återbegravningsritualer här. Man vet att det skett mycket offer i våtmarker, säger han.

På stenåldern var människan mycket rörlig och flyttade sig mellan jakt- och fiskestationer i landskapet.

– Det kunde nog vara grupper på kanske tio personer som levde tillsammans. Om alla var släkt med varandra vet vi inte, men sannolikt var det mer dynamiskt än att familjegrupperna bara bestod av mamma, pappa, barn och mormor.

Hur pass bofasta människorna vid Motala ström var är en av frågorna som dykt upp under grävandets gång. Och frågorna växer ständigt i antal.

– De handlar om allt från kosmologi, världen, till den enskilda platsen och hur den använts och varit organiserad. Vilka råvaror har man haft? Hur har de använts?

Och själva grävandet är bara en del av arbetsuppgifterna.

– Vi har gjort en massa saker innan vi hamnade här. Och efter grävfasen påbörjas ett omfattande analysarbete. Vi ska producera rapporter och vetenskapliga texter, säger Göran Gruber.

Men branschen är inne i en förändringsprocess. I år har 30 anställda blivit uppsagda vid UV, de flesta var arkeologer. Att utgrävningarna nu mer är konkurrensutsatta och marknaden fri gör det ännu viktigare att hitta rätt personal med rätt erfarenhet till de olika projekten.

– Arkeologins marknad är mycket känslig för konjunktursvängningar. Det behövs bara en dipp i byggbranschen för att våra arbetstimmar ska minska, säger Göran Gruber.

På vandringen genom stenåldersboplatsen passar han på att sticka hål på några av fördomarna runt arkeologyrket. Många tror att arkeologer fördröjer byggprojekt.

– Fråga vilken kommunpolitiker som helst så säger de ”ja, men de där arkeologerna gör ju så att arbetet blir försenat”. Men så är det ju faktiskt inte. Vårt jobb är ett av många förarbeten när det ska byggas en väg eller ett hus.

En annan föreställning är att arkeologer mest jobbar med pensel när de hittar något i jorden. Att arbetsuppgifterna kräver stor tålmodighet.

– Men vårt arbete här vid Motala ström är så långt ifrån det man kan komma. Det tålamodskrävande ligger i det här fallet snarare i efterarbetet, säger Göran Gruber innan han går in för att ta itu med ännu en av sina arbetsuppgifter: att skriva färdigt en vetenskapsartikel till tidningen Populär Arkeologi.

Motala ström

• UV är namnet på Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet. UV Öst i Linköping håller i utgrävningarna vid Motala Ström. Även Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen gräver strax intill och företaget Arkeologikonsult arbetar för UV runt strömmen.
• Under våren, sommaren och hösten 2010 undersöks boplatslämningar från äldre stenålder vid Strandvägen och Verkstadsvägen i Motala.
Källa: Riksantikvarieämbetet