Foto: Stefan Jerrevång Bild: Stefan Jerrevång

Frida Muistama, 32, har jobbet som många unga drömmer om – djurskötare i Kolmårdens djurpark.

– Drömjobbet? Visst, om vi hade 30 000 kronor i månaden, säger hon.

Djurskötarna tjänar sämst i Sverige, enligt Medlingsinstitutets statistik för 2009. Medellönen ligger på 18 400 kronor.

I Kolmården ligger lönerna något högre, mellan 18 000 och 20 000 kronor. Frida tjänar 110 kronor i timmen, i runda tal 17 000 kronor i månaden. Sedan tillkommer ob – 43 kronor i timmen på lördagar och söndagar.

– Det är ett härligt gäng som jobbar här. Kamratskapet är viktigast, att jag jobbar med djur är en bonus. Lönen kommer i sista hand. Det handlar om vad man värdesätter, säger hon.

– Samtidigt har jag blivit så gammal att jag inser att kroppen tar slut förr eller senare. Det är ett tungt jobb.

Trots lönen är det många om jobben. Sommarens säsongsanställningar tar slut om tre veckor. Nu går ett tiotal timanställda och väntar på besked om vikariat i vinter. Ett par av dem har jobbat året runt på Kolmården i fem år. Frida Muistama har varvat säsongsarbete på Kolmården med studier sedan 2004.

– Den som vill bli kvar måste hänga i och avancera på las-listan, säger hon.

36 djurskötare är fast anställda på Kolmården. 33 av dem är med i facket. På sommaren tillkommer minst lika många säsongsanställda. När djurparken öppnade 1965 var djurskötare ett manligt yrke. Nu dominerar kvinnorna stort.

Men Frida Muistama tror inte på ”den där gamla klyschan” att kvinnodominansen drar ner lönerna. Orsaken är snarare att det är svårt att få djurhållning lönsam samtidigt som många dras till yrket.

– Så länge naturbruksgymnasierna utbildar fler än det finns jobb till är det svårt att få upp lönerna, konstaterar hon.

Jordbruksavtalet styr lönerna. Ingångslönen för en 19-åring är 100 kronor i timmen, som höjs till 110 kronor efter ett halvår. Med helgjobb och guidningar går det att komma upp i mellan 22 000 och 23 000 kronor ”om man verkligen ligger i”.

Frida arbetar med rovfåglar och sydamerikanska djur. Jobbet är självständigt och består av allt från att mocka skit, stycka råttor och kycklingar som ska bli rovfågelsmat, hålla koll på hur djuren mår och träna rovfåglar.

Kolmården är den enda djurparken i Sverige med rovfågelsuppvisningar. Förra sommaren hade en ny show premiär. Frida Muistama och hennes kolleger hade arbetat fram den. Det kräver kunnande som man inte skaffar sig i en handvändning.

– Det krävs specialkompetens för att jobba med djur. Mycket är tyst kompetens, konstaterar hon och syftar på sånt som inte syns vid första anblicken.

Naturbruksgymnasiet i Norrköping har praktikplatser på Kolmården. Praktiken är vanligaste inkörsporten till jobb.

Efter naturbruksgymnasium arbetade Frida Muistama med galopphästar och som hästskötare på en seminstation. Där råkade hon ut för en arbetsskada när en hingst krossade hennes ena hand.

Hon slutade arbeta med djur, men höll kontakten med branschen genom facket. En kollega i Lantsektionens styrelse uppmanade henne att söka jobb på Kolmården. På den vägen är det.

Hon har pluggat parallellt med jobbet och tagit 150 poäng med tonvikt på statsvetenskap på universitet. För drygt ett och halvt år sedan blev hon mamma till Klara.

Och så jobbar hon fackligt, som ordförande för 570 lantarbetare i Kommunals sektion 16 i Östergötland, ”den sektion som värvar mest i länet”. Det brukar ge ytterligare ett par månadslöner eller så varje år ”så det går ingen nöd på mig”. I höst börjar hon läsa ledarskap och strategiskt personalarbete på universitetet i Linköping.

– Vi får se vad jag blir när jag blir stor.