Syndikalisternas sektion för hotell- och restaurangarbetare har försvarat sitt agerande gentemot Berns som ett svar på min artikel på LO-tidningens hemsida. Det är naturligt. I sak har de dock inte mycket att komma med. Fortfarande bygger de sina aktioner på ett antal myter.

En myt är de odrägliga arbetsförhållanden som påstås ha gällt på Berns – 22 timmars arbete sju dagar i veckan. Det står naturligtvis var och en fritt att bedöma trovärdigheten i detta. Oavsett om man tror på det eller inte var det villkor som skulle ha gällt i ett entreprenadföretag för flera år sedan. Syndikalisterna hävdar att Berns ledning kände till de usla arbetsvillkoren i entreprenadföretagen. Som bevis för detta har man tagit en händelse som utspelade sig 2006, då Berns VD, Yvonne Sörensen Björud, ska ha beordrat att de entreprenadanställda skulle ha åtminstone en ledig dag i veckan efter ett olycksfall. Det är bara ett fel med ”bevisföringen”; Yvonne Sörensen Björud hade inte börjat på Berns när händelsen skulle ha utspelat sig. Det har inte gått att få händelsen bekräftad.

En annan myt är syndikalisternas attack mot bemanningsföretag. Det blir något udda med tanke på hur de själva agerat. Ett av de entreprenadföretag som Berns anlitade för hotellstädningen drevs av en företagare som när företaget gick över styr anlitades av NCA som städledare. När vederbörande sades upp i samband med att NCA avvecklade sin hotellstädning aktiverade hon sig som syndikalist. Hennes företag begärdes under våren i konkurs av Skatteverket med skatteskulder på en halv miljon kronor. Hon företräds inte längre av syndikalisterna i deras förhandlingar med Berns. Det är dock obegripligt hur hon som först bemanningsföretagare och sedan som arbetsledare tagit sig in i organisationen. SAC skriver på sin hemsida att en syndikalist aldrig ska bli kompis med en chef och aldrig prata om sina arbetskamrater med sin chef.

Men det är inte bara som medlemmar syndikalister tar in bemanningsföretag. Syndikalisterna har dessutom erbjudit sig att hotellstädningen ska utföras av ett bemanningsföretag som de själva skulle starta. Städarna skulle anställas i företaget, ett ”register”, som syndikatet skulle driva. I detta företag saknas kollektivavtal och skulle alltså ersätta de av Berns fast anställda städarna. Jag menar att SAC saknar trovärdighet i kampen mot bemanningsföretag.

Nu företräds tre av de ursprungligen sju städarna av syndikalisterna. De övriga hoppade uppenbarligen av redan för flera månader sedan.

Syndikalisterna tycker att arbetarrörelsen bör ”lägga ner sina motsättningar, hålla ihop och gemensamt kämpa för en reglering av bemanningsföretagen”. Det är ett något originellt förhållningssätt från en organisation som ständigt varit på krigsstigen mot vad man betraktat som monopolorganisationer och som hela tiden kämpat för sitt oberoende.

Dessutom saknar de respekt för kollektivavtalet, och det är trots allt det som all facklig verksamhet kokar ner till. Står man upp för att teckna kollektivavtal som ett sätt att reglera förhållandena på arbetsplatserna? I det arbetet, som är livsviktigt för de fackliga organisationerna, är syndikalisterna inget att hålla i handen!

Lars-Olof Pettersson